An overloaded and active little housewife

Oj, oj, oj, så energisk jag varit idag! Jag är riktigt stolt över hur mycket jag hunnit göra idag - och allt helt frivilligt, trots att det är min sista egentliga semesterdag! Egentligen borde jag väl ha spenderat hela dagen i sängen stirrande i taket och njutit av tystnaden?

Fast det är egentligen så jag fungerar: jag pysslar, sysslar, ordnar och fixar väldigt gärna, men enbart om jag får göra det frivilligt och i egen takt. Om jag känner press på mig att någonting MÅSTE göras förvandlas städandet till det mest motvilliga i hela världen och jag total-vägrar (vuxet värre, I know..) Då jag var liten älskade jag att städa (vilket säkert var orsaken till att jag fick en sopskyffel till julkalpp?), men började trivas i allt rörigare (läs: mindre ostädade) utrymmen och omständigheter ju äldre jag blev - fast det gör väl de flesta då de kommer i tonåren? Oberoende har jag aldrig gillat att det är smutsigt, men ett (kontrollerat) kaos har jag lärt mig att leva med, eftersom jag anser att livet är för kort för att spendera med en dammsug och -vippa i handen.

Imorse började jag åter dagen med en lugn stund (läs: timme) vid matbordet med min enorma mugg kaffe, grötskål och tidningar, samtidigt som jag lyssnade på radion.
Jag vet inte vad som egentligen orsakade den enorma energikicken som jag plötsligt laddas med och drog fram dammsugen och dammsög hela övrevåningen, samt släpade fram en stor svart sopsäck och ordnade, slängde och organiserade grejer i mitt rum. Puh.

Ett litet mellanmål och en kort diskussion med pappa senare och vips var jag ute på en kort (ca 4 km lång) joggingtur. Jag vet: jag lovade att jag inte skulle springa före Midnight Run (som alltså är imorgon kväll), men jag var ju tvungen att testa om jag över huvudtaget KAN springa efter en paus på ca 1 vecka. Litet tungt kändes det, men efteråt var jag riktigt nöjd och bestämde mig för att delta. I Midnight Run är det inte frågan om någon tävling och jag tänker enbart ha som målsättning att komma i mål med livet i behåll.

Dagens lunch blev en sallad som jag var otroligt nöjd med (och var på vippen att slicka tallriken då jag ätit klart..) och belönade mig själv med en vilostund på sängen tillsammans med nyaste numret av Fit (klik!), vilken för tillfället är min absoluta favorit-tidning.

Lettuce, tomato, cucumber, peas, mini-corns and avocado +  fried minced meat, onions, garlic and  a little grated cheese on top. Serve with dark bread and cold milk.

Ikväll skall jag träffa två kära kompisar som båda skall åka utomlands för att studera - ena sig själv och andra ekonomi. Det känns vemodigt redan nu att veta att man ikväll tvingas säga hejdå, men jag tänker trösta mig med att båda tjejerna ju kommer hem igen. Hopefully - tusan också om de går och förälskar sig där i utländerna! Fast det skulle ju betyda att jag skulle ha en bra orsak att åka utomlands och hälsa på dem ;)

Kauhistus miten tehokas olenkaan tänään ollut: olen kerennyt tehdä vaikka mitä, vaikka tänään onkin virallisesti viimeinen lomapäiväni.
Kuulun niihin ihmisiin, jotka nauttivat siivoilusta, puuhastelusta ja tavaroiden järjestelemisestä - kunhan saan tehdä sen omaan tahtiini ja vapaaehtoisesti. Jos tunnen pienintäkään painetta siivoukselle (lue: jos joku kehtaa pyytää minua siivoamaan kun minulla ei oikeasti olisi aikaa), muuttuu se maailman vastenmielisimmäksi touhuksi ja vedän liinat kiinni ja heittäydyn hankalaksi. Lapsena rakastin siivoamista (joka taisi olla syy sille, että sain rikkalapion joululahjaksi?), mutta mitä vanhemmaksi tulin, sen sottuisemmaksi muutuin - mutta niin kai tekevät kaikki jotka tulevat teini-ikään? Anyway en ole KOSKAAN sietänyt likaa, mutta hallittua kaaosta sen sijaan kyllä, koska olen todennut, että elämä on liian lyhyt tuhlattavaksi imurointiin.
Päiväni aloitin taas rauhallisesti kera ison kahvimukillisen, puurokulhollisen ja lehtien kera. Tuntemattomasta syystä sain yhtäkkiä täydellisen energiapurkauksen, nappasin imurin käteeni ja imuroin koko yläkerran. Lisäksi järjestelin vielä huonettani ja heittelin turhuuksia ison mustan jätesäkin kitaan.
Pienen välipalan ja juttelutuokion jälkeen suuntasin ulos auringonpaisteeseen lyhyehkölle (n 4 km) hölkkälenkille. Joopa joo, tiedän, että lupasin olla lenkkeilemättä ennen Midnight Runia, mutta olihan minun pakko kokeilla, jos kroppani enää edes tietää, mitä juokseminen on lähes viikon mittaisen breikin jälkeen! Juokseminen ei tuntunut täysin hunajaiselta, mutta päätin osallistua huomenna maaliin pääsy ehjin nahoin ainoana tavoitteena.
Lounaaksi väsäsin niin hyvää salaattia, että meinasin lopuksi nuolla lautasenkin ja jälkiruoaksi soin itselleni lepohetken sängyllä kera uusimman Fit-lehden, joka tällä hetkellä on suosikkilehteni.
Illemmalla olisi tarkoitus tavata kahta ihanaa tyttökaveria, jotka lähtevät ulkomaille opiskelemaan - toinen taloutta ja toinen itseään. Vaikka tuntuukin haikealta tietää, että joutuu jättämään hyvästit kahdelle niin ihanalle ihmiselle, lohduttaudun sillä, että likathan kyllä tulevat takaisin kotiin - toivottavasti. Hitsi vie jos jompi kumpi menee ja rakastuu ulkomailla ja muuttaakin sinne! Toisaalta se olisi loistava tekosyy minulle lähteä ulkomaille ;)