Little monsters, ups and downs and staring eyes

Back in business and back to reality: semestervecka nr 1. är förbi, nr 2. är påbörjad och Björneborg är lämnat bakom - för denna gång.

Igår morse vaknade jag otroligt tidigt och kände hur oron spred sig i kroppen: idag skall jag åka tillbaks till stan och verkligheten. Björneborg har tack vare  min första semestervecka fått respresentera avkoppling, meditation och prioritering av vad som egentligen är viktigt och vad som inte är det. Jag vet att det låter invecklat och jag beklagar detta, men det är väldigt svårt att förklara. Visst är Björneborg en mysig och fin stad, men jag misstänker att en orsak att orten har fått en allt större och viktigare plats i mitt hjärta är just det att jag för första gången på flera år (om inte t.o.m. för första gången i mitt liv!) verkligen kopplat av och njutit av att inte göra någonting "smart", utan låtit bli att planera dagens program desto mer och i stället njutit av hushållssysslor (vilja jag gjort helt frivilligt - believe it or not!), långa promenader och lugna joggingturer, samt cykla runt på stan och sedan ligga på soffan och stirra upp i taket. Jaja, visst är den största orsaken till att jag idealiserar Björneborg ju det att min kära T bor där och att jag mår och känner mig bra  i hans sällskap.

Igår var det ändå dags att packa väskan, fälla en tår som jag hastigt torkade ur ögonvrån, stiga på tåget till Helsingfors och styra nosen hemåt mot Helsingfors och Lady Gaga.

Let the show begin

Lady Gaga herself

Gosh, jag minns inte ens när jag senast skulle ha varit på konsert - men oj så lycklig jag var när fröken Gaga satte igång och jag satt där med min söta E (och en jäkligt illaluktande gubbe..) brevid mig: musiken, ljusen, showen - fiilis!

Imorse sov jag, trots att jag vaknade några gånger, länge, men konstaterade att flunsan som så många andra redan lidit av nu nått mig: med en stor, knappt sväljbar klump i halsen och knallröda ögon, samt rinnig näsa gick jag ändå en kort sväng ut på stan bara för att få kroppen (och huvudet) att inse att jag kommit "hem"
igen.

shirt Zara, trousers Pieces, ballerinas Vagabond, bag Longchamp

Rundan på stan fick ändå förbli kort och resten av dagen har jag spenderat antingen vid matbordet eller på sängen, eftersom jag känt mig totalt kraftlös och hängig. Jag måste försöka satsa på att tillfriskna tills veckoslutet, då jag borde delta i Midnight Run 2012 Helsinki (klik!).

Todellisuus iskee kuin salama kirkkaalta taivaalta: lomaviikko nro 1. on jo takana, nro 2. on jo alkanut ja Porin maisemat ovat vaihtuneet pääkaupunkiseutuun.
Eilen aamulla heräsin (turhan) aikaisin ja totesin heti, että kropassa jylläsi varsinainen liskodisko enkä saanut enää unen päästä kiinni. Tuntui todella haikealta tietää, että iltapäivällä joutuisin lähtemään, koska Pori on ensimmäisen lomaviikon myötä alkanut edustaa minulle sitä, mihin en ole vuosiin (jos edes koskaan!) kyennyt: rentoutumaan. Fiilistä on todella vaikeata selittää, mutta Pori kauniine maisemineen on lomailuni jälkeen saanut aivan toisenlaisen roolin sydämessäni, koska siellä pystyin (ilokseni) arvostamaan ja nauttimaan arjen pikkuaskareista (joita tein TÄYSIN vapaahetoisesti - uskokaa tai älkää!), kaupungilla hiljakseen pyöräilystä, pitkistä kävelylenkeistä, sekä myöhemmin kotona sohvalla makoilusta ja kattoon tuijottelusta. Uskon vakaasti, että lomalla on tietty rooli tässä (tuskin se kaupunki nyt niin hohdokas oikeasti on ;)), mutta junaan suunnatessani vierahti poskelleni jopa kyynel ja sydämessäni tuntui vihlaisu, koska lähteminen tuntui niin vastenmieliseltä.
Onneksi koto-Helsingissä suuntasin samantien rakkaan ystäväni E:n kanssa Hartwall Areenalla katsomaan ja kuuntelemaan itse Lady Gagaa. Neidin noustessa lavalle ja viihdyttäessä meitä melkein 2 tunnin ajan unohtui surullinen mieleni hymyyn ja hyvään fiilikseen. Show oli todella näyttävä ja se tuntuikin loppuvan aivan liian nopeasti.
Tänään aamulla nukuin ihanan pitkään, mutta sängystä noustessani totesin, että kurkkuuni oli yön aikana muuttanut iso möykky, nenäni räkä-hana oli avattu ja silmän valkuaisteni väri muuttunut punertavaksi: flunssa, jes!
Pyörähdin äkkiseltään kaupungilla tsekkaamassa hoodit, mutta tyydyin siis sangen lyhyeen kierrokseen ja olenkin nyt loppupäivän viettänyt aikaani joko ruokapöydän ääressä tai sängyssä lepäilemässä, koska oloni on niin totaalisen vetämätön. Voimia pitäisikin nyt kerätä oikein kaksin käsin ja tervehtyä, koska lauantaina olisi tarkoitus osallistua Helsinki Midnight Runiin yhdessä serkkuni kanssa.