söndag 14 oktober 2012

Maybe not the best Sunday of them all, but I guess they all can´t be

Man kan inte alltid lyckas. Man kan inte alltid vara perfekt eller bäst. Vissa dagar går allt åt pip-svängen. Då måste man bara godkänna att klavertramp gör gott ibland och hoppas på att morgondagen ser ljusare ut.

Morgontur på en söndag och väckning 05:37. Frivilligt - yep - så onödigt att klaga. Cykla till jobbet i kolmörker och + 3 grader och konstatera att du är några minuter försenad. Känn dig yrvaken, men välkommen på jobbet. Svälj klumpen i halsen som sakta växer upp då du inser att du är chef för teamet under morgonturen - den ansvariga (och enda) sjukskötaren. Shit.

Cykla hem efter jobbet och snegla på framhjulet och konstatera att det visst borde fyllas med mer luft. Ät mammas hemlagade kållåda, kokt broccoli, inlagda rödbetor och grynost. Ligg en stund på soffan och njut av värmen som hunden som tränger sig brevid dig avger. Njut av en stor kopp kaffe och en på tok för stor portion bullalåda med vaniljsås till efterrätt. Känn dig sprickfärdig och förbanna dig över att du aldrig tycks lära dig att även en mindre portion skulle ha räckt. Gå ut och promenera 1 h i skymningen och beundra höstens mästerverk. Ligg på soffan, dra en filt över dig och titta på TV. Bli nedstämd, men bestäm dig för att du för fan inte skall behöva tåla hur mycket som helst. Ät mandariner till kvällsmål och konstatera att bostäderna på dagens Hbl är sjukt dyra.



Sätt dig framför datorn, lacka naglarna och bläddra igenom favorit-bloggarna. Förbered dig för en ny arbetsvecka och njut av de sista timmarna du kan vara vaken innan det gäller att lägga sig. Och inse att dagen ju egentligen inte varit SÅ katastrofal - det kunde ju ha varit värre!



Aina ei voi onnistua. Aina ei voi olla täydellinen. Joinain päivinä kaikki vain menee päin honkia. Silloin pitää vain hyväksyä se ja todeta, että huominen tuskin voi olla tätä päivää huonompi.
Aamuvuoro sunnuntaina ja herätys 05:37 - vapaaehtoisesti - joten ylös vain eikä valiteta. Pyöräilet töihin parissa lämpöasteessa ja huomaat myöhästyväsi pari minuuttia. Tunne itsesi tervetulleeksi ja iloiseksi töihin tullessasi. Tunnet, miten norsunkokoinen klimppi kasvaa kurkussasi kun tajuat olevasi aamuvuoron vastuuhenkilö ja (ainut) vastaava sairaanhoitaja. 
Pyöräilet kotiin ja toteat, että etupyörä saattaisi olla täyttöä vailla. Syöt äitin tekemää kaalilaatikkoa, punajuuria, parsakaalia ja raejuustoa, nautit. Rojahdat hetkeksi sohvalle. Nautit lämmöstä, joka kyljessäsi kiehnäävästä koirasta välittyy kehoosi. Juot ison kupillisen kahvia ja syöt järjettömän kokoisen annoksen pullalaatikkoa vaniljakastikkeen kera. Manaat taas itseäsi siitä, ettet vieläkään ole oppinut että liika on liikaa - myös annoskoossa. Lähdet rauhalliselle tunnin mittaiselle kävelylle ja nautit ruskan väreistä illan hämärtyessä. Makaat sohvalla, vedät peiton korviin ja katsot TV:tä. Petyt ja harmistut, mutta päätät ettet aio sietää minkä tahansa laista käytöstä. Syö mandariineja iltapalaksi ja totea, että asunnot joita markkinoidaan päivän lehdessä ovat naurettavan hintaisia.
Istuudut koneen ääreen, lakkaat kynnet ja selailet lemppari-blogisi läpi. Valmistaudut alkavaan työviikkoon ja nautiskelet sunnuntain viimeisistä tunneista, Ja tajuat, ettei päivä loppujen lopuksi NIIN karsea ollutkaan - olisi se pahempikin voinut olla!


pics from weheartit

2 kommentarer:

  1. No mikä siinä päivässä oli niin kurjaa?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eihän siinä loppujen lopuksi niin paljon kurjaa ollutkaan. Se iso vastuu, mikä minulle työvuorossa suotiin ja väsymys yhdistettynä toisiinsa vain saivat kaiken näyttämään harmaalta massalta :)

      Radera

Kiitos kommentistasi <3
Tack för din kommentar <3