torsdag 10 januari 2013

A confession: I´m childish and I know it..

Suck. Efter att ha bläddrat Anniinas blogg medan jag njöt av morgongröten bestämde jag mig för att avslöja någonting som jag redan länge känt på mig i mitt undermedvetande, men som jag bara försökt skjuta ur tankarna: jag är ytlig.


Orsaken till att jag blev inspirerad av just Anniinas blogg är hennes massiva mängder av outfits. Jag älskar kläder och att klä upp mig, vilket knappt syns i min blogg, men som en överfull garderob. Så gott som dagligen bläddrar jag igenom second handen Syrrans Garderob samt H&Ms nätbutik för att kolla efter eventuella "must haves". Underligt ofta hittar jag lockande plagg som jag mer än gärna skulle klicka hem, men nöjer mig med att beundra och drömma om dem. Varför? Eftersom jag allt mer sällan "behöver" eller "får" klä upp mig. Jag rör mig dagligen med cykel till och från jobbet, vilket innebär att vädret avgör min outfit: om det regnar eller är minusgrader vore det allt annat än smart att klä sig snyggt framom smart - alltså klär jag mig dagligen i vadderade goretex-utebyxor och -rock, microfleece eller en huppare och vädertåliga eskimå-skor och läderhandskar (som påminner om grytlappar). På jobbet är det den vita sjukskötardräkten som gäller.



Suck. Samtidigt som jag vet att mitt tankesätt är rent ut sagt barnsligt, kan jag inte hjälpa att jag saknar tiden i stan då jag studerade (eller jobbade: på jobbet hade vi ju egna kläder) eftersom jag då hade möjliget att klä mig snyggt, enligt humöret eller fiilisen. Idag är det vädret som styr.


Sniif. Selattuani Anniinan blogia aamupuuroa syödessäni, päätin vihdoin paljastaa teille jotakin, jonka olen jo pitkään tiedostanut, mutta yrittänyt siirtää jonnekin alitajuntani pimeyteen: olen pinnallinen.
Syy siihen, että juuri Anniinan blogi toimi uutisen laukaisijana ovat hänen miljoona-tsiljoonat ihanat päivän asu-kuvansa (joita kyllä löytyy nykypäivänä vähintään joka toisesta blogista). Minä rakastan vaatteita, laittautumista ja nätisti pukeutumista - mikä ei kyllä todellakaan käy ilmi blogistani, mutta ainakin tupaten täyteen ahdatusta vaatehuoneesta. Selailen nettikirppis Syrrans Garderobia sekä H&M:n nettitarjontaa lähes päivittäin, etsien uutuuksia ja kooten toiveasuja pääni sisällä. Yllättävän usein löydänkin vaatteita, jotka haluaisin kotiuttaa, mutta joita joudun yhä useammin tyytyä vain ihailemaan. Miksi? Syy ei edes ole raha (vaikka unelmointi toki tulee halvemmaksi kuin ostosten teko..), vaan se, että minulla tänä päivänä yhä harvemmin on "mahdollisuus" pukeutua nätisti ja kuten haluaisin. Sen sijaan sää rajoittaa pukeutumistani, sillä kuljen n 3 km työmatkani edestakaisin päivittäin pyörällä, enkä silloin voi muuta kuin hyväksyä, että on huomattavasti fiksumpaa pukeutua sään kuin mielen mukaan. Lähes päivittäin vedän siis microfleecen tai hupparin, sekä säänkestävät kevyt-toppahousut sekä takin ja gore tex-eskimokengät päälleni. Alati palelevia käsiäni suojaan patakintaita muisuttavilla nahkarukkasilla. Todella kaukana glamourista, mutta eipä tarvitse palella tai kastua. Töissä pukeudunkin sitten valkoiseen sairaanhoitajan univormuun.

Sniif. Samaan aikaan kun tiedostan ajattelutapani olevan todella pinnallinen ja lapsellinen, en voi kieltää, ettenkö muistelisi haikein mielin opiskelu- ja terveysasema-aikoja, jolloin sain pukeutua fiiliksen ja mielen mukaan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kiitos kommentistasi <3
Tack för din kommentar <3