söndag 13 januari 2013

As long as I´m young, I will keep moving

Då någon skickar ett meddelande och frågar om man hänger med skall man (nästan) alltid tacka ja. S.k. ex tempore-grejer brukar nämligen bli de bästa! Därför tvekade jag endast ett par sekunder då J undrade om jag skulle hänga med ut till krogen när. Ärligt talat låg jag klädd i pyjamas under täcket på soffan när sms:set kom, men fixade mig färdig i rekordtid och småsprang till centrum. Det är länge sedan jag senast fick dansa loss riktigt ordentligt och ojojoj så roligt det var!

Det är redan ett par år sedan mamma sade åt mig att så länge man är ung, så orkar man nog trots att man sovit sämre en natt (och syftade på att man nog fixar en arbetsdag med litet mindre nattsömn än normalt). Med mammas visa ord i öronen sminkade jag mig hastigt, hastigt, klädde på mig de svarta byxorna med hög midja från Pieces, samt en svart enkel topp från H&M och silversmycket som jag fick av T i julkapp och trädde min silverfärgade Michael Kors-klocka på vänstra handleden. Simple, but it works!

Imorse idag på förmiddagen kändes det VÄLDIGT motvilligt att tvinga sig upp från sängen, fixa frukost och ta cykeln till jobbet. Jag måste väl erkänna att jag kände mig uråldrig då jag gick upp till avdelningen och höll på att snubbla på mina egna fötter. Att känna sig yrvaken trots att klockan är 13 och man sovit åtminstone 5½ h och druckit en stor mugg kaffe fick mig faktiskt för stunden att ångra att jag dansade vilt med flickorna och var hemma klockan 3..


Som tur piggnade jag till under skiftet och känner mig (tyvärr) underligt pigg nu, när jag så småningom borde söka mig till sängs så jag orkar upp tidigt imorgon på morgontur. Som tur har jag sedan ledigt i 2 dagar, så jag får återhämta mig.
Det är sällan man är lika fin följande morgon, som kvällen innan.. Harvoin  sitä ollaan yhtä nättejä aamusta, kuin edeltävänä iltana ;)
Kun joku kysyy "lähdetlö mukaan?" pitää (lähes) aina vastata myöntävästi. N.s. ex tempore-jutut tuuppaavat yleensä nimittäin olemaan niitä parhaimpia! Siksi epäröin ainoastaan parin sekunnin ajan, maatessani eilen pyjama päällä peiton alla sohvalla J:n lähettäessä viestin minulle: "missä nähdään?". Löin kaikki ennätykset ja puin korkeavyötäröiset mustat Pieces-housut, mustan H&M juhlatopin, hopeisen Michael Korsin kellon sekä T:ltä joululahjaksi saamani hopeisen riipuksen päälleni, meikkasin pikapikaa ja olin 5 minuutissa valmis kipittämään keskustaan. Siitä onkin jo aikaa kun olen viimeksi käynyt tanssimassa oikein kunnolla ja voi jukra miten hyvältä se eilen tuntuikaan!
"Niin kauan kun sitä on nuori, jaksaa kyllä vähän vähemmilläkin yöunilla", viisas sairaanhoitaja-äitini sanoi minulle kerran vuosia sitten ja nämä viisaudet korvissani bailasin klo 3:n asti eilen, vaikka tänään oli tiedossa iltavuoro töissä.
Vaikka nukuin ainakin 5½ h, kaadoin jättikupillisen kahvia naamariini ja söin kunnon aamiaisen, mietin kompuroidessani rappusissa töissä, josko se kreisibailaaminen viime yönä sittenkään oli hyvä idea.. Ehkä olen tulossa vanhaksi?
Illan aikana piristyin kuitenkin ja nyt olen harmittavan pirteä, koska pikkuhiljaa pitäisi hakeutua jo yöpuulle taas ja huomen aamulla aamuvuoroon. Sitten koittaakin onneksi parin päivän vapaat, joten saan rentoutua oikein kunnolla.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kiitos kommentistasi <3
Tack för din kommentar <3