tisdag 1 januari 2013

This is how you know you´ve done at least something right

Snyft. Jag skulle bara vilja tycka synd om mig själv för tillfället, men vet att det är olönsamt, eftersom orsakaren till mina krämpor, vilka är orsaken till tyck synd om mig-feelisen, är ingen mindre än jag själv. Och gymmet.

Jag började nyårsfirandet igår med att åka till gymmet på förmiddagen (vilket otroligt många andra tydligen också gjorde; det bara kryllade av folk i salen!) och körde ett benpass. Det är härligt att få liksom få flashbacks ett par år tillbaks, då jag tränade aktivt på Tölö Gym och njöt av att träna och lyckades få min kropp i snyggare skick än någonsin tidigare. Detta var tyvärr en stund innan tränandet "steg i knoppen", men låt oss glömma det nu. What´s gone, is gone.

Min absoluta favoritmaskin på gymmet är benpressen, där man liksom ligger på rygg och pressar vikterna uppåt med benen. Slog igår personligt rekord genom att ladda 70 kg på stängerna och kände hur medtränarna sneglade åt mitt håll då jag pressade på med mina sista krafter och lät som ett ånglok.. Det var just under tiderna på Tölö Gym som jag lärde mig att träning får låta och att man inte behöver bry sig om hur man ser ut eller hur man låter så länge som träningen känns bra.

På kvällen firade vi nyåret tillsammans med ett kompisgäng och dansade en hel del. Imorse när jag skulle gå ned för trappan kände jag hur benmusklerna krympt med ett par storlekar: hur kan jag ha glömt att träningsvärk kan göra så ont? Åtminstone fick detta år en oförglömlig början ;)



Niisk. Tällä hetkellä tekisi mieli rypeä itsesäälissä kuin pieni porsas karsinassa, mutta tiedän sen olevan turhaa, koska kipujen, joiden vuoksi minua siis pitäisi sääliä, aiheuttaja ei ole kukaan muu kuin minä itse. Ja sali.
 Aloitin uuden vuoden viettämisen käymällä salilla eilen aamupäivällä - enkä nähtävästi ollut ainoa: jestas soikoon miten paljon ihmisiä salilla olikaan! Oli ihanaa huomata, miten kroppa ikään kuin muistaa sen hyvän olon tunteen, jonka kunnon punttitreenillä saavuttaa ja johon se sai tottua pari vuotta sitten kun kävin aktiivisesti Töölö Gymillä ja olin elämäni parhaimmassa kunnossa. Tämä toki oli hieman ennenkuin treenaaminen "löi yli", mutta unohtakaamme se jo. Menneet ovat menneitä.
Suosikki-laitteeni salilla on ehdottomasti jalkaprässi, jossa maataan selällään ja pusketaan painoja etureisillä ja pakaralihaksilla ylöspäin. Henkilökohtainen ennätys, eli 70 kg prässissä, ja puhina kuin pieni juna - siinä eilinen jalkatreeni kaikessa lyhkäisyydessään. Töölö Gymillä totuin siihen, ettein treenatessa kannata miettiä ja murehtia sitä miltä näyttää tai kuulostaa, kunhan treeni tuntuu hyvältä ja sitä ohjetta noudatinkin eilen. Kyllä oli kanssatreenaajilla ihmettelemistä kun minun suunnastani kuului vähän väliä jos minkäkuuloista ähellystä.. ;)
Illalla vietimme uutta vuotta kaveriporukalla ja tanssimme paljon. Tänään aamulla suunnatessani alakertaan, huomasin reisilihasteni lyhentyneen 20 cm verran: kuinka kivuliasta lihaskipu voikaan olla? Noh, saipahan tämä vuosi 2013 ainakin unohtumattoman alun ;)  

pics from weheartit

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kiitos kommentistasi <3
Tack för din kommentar <3