onsdag 23 januari 2013

How is it even possible?

Innan det så småningom är aktuellt att åter packa på sig 50 lager kläder och cykla till sjukhuset drog jag till gymmet för att dra ett core-pass, eftersom jag kände mig underligt energisk (efter att ha sovit en härligt lång skönhetssömn ;))

Medan jag låg där på yogamattan och gjorde mina rörelser tog jag en titt på mina ben, vilka var väl synliga då jag för en gångs skull hade shorts på mig - i vanliga fall har jag alltid Nike-leggings - och kolla:

 Mina ben ser ju ut som om jag varit med i ett slagsmål eller som om jag spelade amerikansk fotboll eller höll på med något annat våldsamt. Låter ju tufft, men den verkliga orsaken till alla mina blåmärken är.. (trummor).. sjukhussängar som jag stött mig på! Tänk så tuff man kan se ut bara för att man är klumpig ;)

Ha en bra onsdag! :)

Käväisin tänään aamulla salilla treenailemassa keskivartaloani nukuttuani tooooosi pitkät ja ihanat yöunet. Kohta pitäisi taas pukeutua miljoonaan vaatekerrokseen ja suunnata pyörällä töihin ja iltavuoroon..
Mutta syy miksi piipahdan nyt täällä on yllä oleva kuva ja huomio jonka tein salilla joogamatolla ähistessäni: katsokaahan sääriäni! Ne näyttävät siltä, kuin olisin ollut tappelussa, harrastaisin jenkkifutista tai jotain muuta coolia kaikkine mustelmineen. Tosi asiassahan mustelmani ovat peräisin tuhansista yhteentörmäyksistä sairalaasänkyjä päin.. Mutta ajatelkaas kuinka coolilta sitä voi näyttää, vaikka todellisuudessa coolius johtuu omasta tumpelomaisuudesta ;)
 Hauskaa keskiviikkoa! 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kiitos kommentistasi <3
Tack för din kommentar <3