A better day

"Det sägs att efter regnet kommer solen fram igen, men det hjälper sällan dom som blivit våta" (..och förhoppningsvis minns jag inte låttexten allt för fel - rätta gärna till mig om jag skrivit fel). Denhär dagen har varit mycket bättre än gårdagen!

Igår drabbades jag av min 22-års-kris, vilket jag också berättade åt en klasskompis när vi satt imorse tillsammans i skolans aula och väntade på att barnseminariet skulle börja. Gissa bara hur skönt och bekräftande det kändes när hon berättade att hon (som altså är lika gammal som jag) också grubblar över samma frågor som jag: vid 22 års åldern börjar man närma sig 25 och vuxen ålder, man förväntas bli vuxen, bli utexaminerad från skolan, skaffa man/partner och bröllop, hus, bil, barn, fast anställning, bostadslån... Ush, kalla kårar rinner ner längs med min rygg bara av blotta tanken! Samtidigt som allt detdär låter lockande känns det hur motbjudande som helst - jag är ju ännu själv ett barn och definitivt inte färdig för att bli vuxen än! Kände mig betydligt lugnare när det visade sig att jag inte är den enda som krisar och grubblar. Huh. Jag har bestämt mig för att (åtminstone försöka) leva mitt liv i min takt och bry mig skit om vad omgivningen tycker. Allt har sin tid och kanske lilla barnrumpe-jag också någongång mognar och inser att combon villa-vovve-volvo låter mer lockande.

Som sagt ja, idag satt jag på skolan mellan 8:15 och 14:00, vilket var helt okej då värsta höststormen härjade ute.
  
På kvällen tog jag metron till gymmet och dagens BodyCombat, vilket jag sett fram emot hela dagen. Tyvärr höll inte den vikarierande ledarens desperata hoppa-skutta-slå-sparka-skrik-koreografi alls den nivå jag är van med, så passet blev ingen höjdare. Okej, jag borde inte klaga; svettig som en travhäst var jag, men inga dallrande muskler varken syntes eller kändes.. (här kan man ju fråga sig om motion måste resultera i tortyr av musklerna varje gång för att få "räknas som" motion?)

bilderna lånade från weheartit

Kände mig en aning nöjdare när jag väl ute konstaterade att solen lyste och passade på att gå ett varv runt Sandudds begravningsplan innan jag gick hem.

Imorgon är det tidig väckning och så off till TTL för att lyssna på föreläsning om "världens bästa företagshälsovård" (eller något ditåt..). Och så är det veckoslut - jihuu!