Störst av allt är kärleken

Min pappa var en gång på ett seminarium med jobbet och efter 8h (trista) föreläsningar hade en av talarna slagit alla med häpnad då han avslutat sin presentation, vilken handlade om skogar, med orden "men kom ihåg att störst av allt är kärleken".

Uttrycket har blivit ett av mina favorit-uttryck, eftersom det ju stämmer att oberoende situationen är kärleken störst.


Dethär veckoslutet tycker jag att jag har förälskat mig i i min sambo pånytt: det pirrar i magen när jag tänker på honom och det rycker bara i mungiporna när jag ser på honom och jag kan inte sluta le. Jag tycker det är underbart att jag ibland får uppleva dendär samma känslan som man får när man är nykär pånytt, trots att vi redan varit tillsammans i över 3 år.

Kärleken går i vågor - ibland tycker jag att livet, speciellt vardagen, tillsammans mest går på rutin och ingrodda vanor och då blir jag ibland frustrerad - vadå jag vill ju bli knäsvag och leka romantiskt par med min sambo, inte sortera smutsbyk och klaga över brödsmulor på bordet..! Därför är det alltid lika skönt när jag får denhär känslan som jag upplevt under veckoslutet, eftersom jag då vet att även då vardagssysslorna känns tunga och man funderar över hela förhållandets idé finns kärleken där under ytan och väntar på nästa tillfälle att få bubbla fram. Och jag tror att det är det som utgör grunden för ett tryggt förhållande: man vet att dendär underbara pirr-känslan finns där nånstans under ytan och kommer fram då man minst anar det.

Älskar dig, du är mitt allt!