Snacka om att vara trött på tutande bilar och skränande ishockey-galningar som stör min nattsömn. I morse när jag skulle gå till tandhygienisten för att ta peta bort tandsten höll jag på att försena mig eftersom jag aningen yr gick ett extra varv runt kvarteret innan jag märkte vad jag höll på att göra..
En timme senare och typ 1kg lättare (av all tandsten) tog jag spåran till jobbet. Att åka spårvagn är exceptionellt för mig och jag undviker det helst eftersom jag tycker att det både är långsamt och dessutom illaluktande. Patienterna verkade fortfarande ligga hemma i koma efter VM-guldet, så vi hade det väldigt lugnt och knappt inga patienter.
Hann bara hem och svänga innan mitt livs första Combat-pass började. Jag börjar alltid känna mig äcklad över mig själv om jag inte gör någonting på ett par dagar och eftersom jag hade litet huvudvärk, vilket jag inte haft på jätte-länge, tyckte jag att det kunde vara värt att prova på att bota den med motion i stället för mediciner (vilket en arbetskompis faktiskt berättat förra veckan att hon brukar göra).
Passet var säkert det häftigaste jag varit med om: nonstop boxning och hopp åt olika håll. Min koordinationsförmåga räckte inte riktigt till, men ledarns tröstande ord åt oss som var nybörjare om att det tar typ 4 pass innan man "hiffar" det fick mig att tycka att det ju faktiskt gick helt okej.
En runda i Citymarket och sedan fortfort hem - ush så hungrig jag var! Konstaterade att wok ju är riktig fast food och faktiskt en av mina favoriträtter, då den är så lätt att variera, är snabb att laga och typ omöjlig att misslyckas med. Ikväll bestod min wok av fullkornsnudlar, vitlök, zucchini, wokgrönsaker och lax kryddade med svartpeppar och sojasås. NAM!
Nu borde jag fixa mat att ta med till jobbet imoron, samt diska. Ush så trist det är att leva vuxenliv ibland..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kiitos kommentistasi <3
Tack för din kommentar <3