Ush, så knarrig och pirrig jag känner mig idag. Arbetsdagen blev ganska stressig då jag blev ensam i jourmottagningen och hade Anja i A-mottagningen (visserligen i rummet brevid) som moraliskt stöd. Eftersom det bara var min andra dag på jobbet är jag ganska, vad som på finska kallas käsi, när det gäller att använda patientjournalen och tidsbokningen på datorn. Gissa bara om värsta telefonrumban satte igång direkt när vi blev på tumis i varsin mottagning och patienterna började galoppera in? Jag bara kände hur stressen steg eftersom jag visste att jag MÅSTE klara mig själv. Slutligen gick det helt okej och vi klarade av alla patienter och fall och kunde gå hem enligt listan 16:15.
Hemma satte jag mig ute en stund på trappan och njöt av solskenet. Fy så det harmar mig att jag antagligen kommer att vara vitare än någonsin i sommar då jag kommer att befinna mig inomhus hela sommaren just under bästa tiden för att sola sig på dygnet. Nåja, något positivt: förhoppningsvis bränner jag mig mindre än någonsin också!
På kvällen blev det en lugn joggingtur i byn, men det kändes inget vidare. Vad i hela fridens namn skall jag riktigt hitta på då kroppen inte orkar springa, men huvudet vägrar sitta stilla. Jag kan inte förstå hur jag skall handla situationen om jag inte kan/klarar av att sporta om jag verkligen skall sitta inomhus under arbetstiden ca 8½h per dag utan att få hjärnsläpp?
Finns det någon där ute som kan hitta på en lösning åt mig..?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kiitos kommentistasi <3
Tack för din kommentar <3