Trött, utmattad, litet ömma fötter, lycklig, euforisk, konfunderad, överraskad.. Det är svårt att beskriva exakt hur jag känner mig för tillfället när jag äntligen gjort någonting som jag pratat om i över ett år: springa halvmaraton.
Ex tempore, utan att berätta för någon om min plan, begav jag mig idag ut på vägen och hade bestämt mig för att gå. Så började jag jogga. Plötsligt var jag redan halvvägs på rutten som jag planerat i över ett års tid att avverka. En 0,25€:s Rainbow jordgubb-hallonon-trip från Sale i Box gjorde susen och så fortsatte jag. Två hopp in i skogen under de 10 sista kilometrarna och plötsligt såg jag redan målet. Med tårar i ögonen sprang jag ner för den sista nerförbacken och hade ett enormt leende på läpparna då min blick mötte mammas där hon stod vid garaget invid båtstranden: Mamma jag klarade det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kiitos kommentistasi <3
Tack för din kommentar <3