Sunny happy wooppidoo!

Jag motsätter mig starkt förslaget om att avskaffa svängandet av klockan till sommar- och vintertid: hur härligt känns det inte att inse att solen lyser då man vaknar? Åtminstone jag piggnar till direkt när jag vaknar och ser solstrålarna, trots att jag direkt då klockan ringer är skit-trött. Hur är det för er?

Igår började jag min sista arbetspraktik (förhoppningsvis EVER!) inom företagshälsovården. Med två dagars erfarenhet kan jag konstatera att arbetstakten åtminstone inte är hektisk, att min handledare är spruttig (positivt, absolut!) och att hälsogranskningarna i en viss mån påminner om granskningarna i skolhälsovården. Mönstret är ungefär det samma, men i företagshälsovården satsar man på att enbart intervjua och diskutera, medan man i skolan även mätte, vägde och kollade hållning, hörsel och syn.

Idag var jag så otroligt mega-über-hyper-super trött när jag kom hem att jag först tankade en enorm mugg kaffe och mellanmål, läste tidningen och förflyttade mig sedan med mina sista krafter till soffan, lade mig ner och plockade i mig några Geisha-konfekter (mums! Dethär gör jag i normala fall ju aldrig, men ifag var det så gott, så gott) och läste de sista olästa artiklarna ur nyaste Elle.

Vilopausen gjorde gott och egentligen skulle jag ha kunnat stanna där på soffan resten av kvällen, men för att inte förslöas helt och hållet drog jag träningskläderna på mig och gick till gymmet utan att ha bestämt på förväg vad jag skulle göra: träna for real eller bara trampa cykel eller crosstrainer en stund.

När jag steg in i omklädningsrummet stod en kvinna med världens finaste ljuslila träningsskor på sig och jag fick direkt en känsla av att jag bara behövde få berömma dem. Vi finnar undviker ju oftast att tala - eller ens se på - med människor vi inte känner, men idag ville jag göra ett undantag, så jag harklade mig försiktigt och sa att jag tyckte hennes skor var fina. Ni skulle ha sett hennes ansikte: mungiporna ändrade form från en hästsko till ett U på en nanodels sekund! Så tackade hon mig flera gånger och så smalltalkade vi en stund om träning och skor. Och jag då? Själv fick jag en dunder-bra fiilis: tänk att en så liten grej som en berömande kommentar gav en bra fiilis åt både henne och mig!

Before

Jag tror det beror på den goda fiilisen som jag fick när jag såg hur glad kvinnan blev, så jag drog ett värre pass för benen och njöt av det, trots att musklerna tidvid dallrade som geléråttor, thihi ;)

Ännu morgondagen jobb och så är det lång semester - wooppidoo! Jag är bara så glad för tillfället! :)

And after!

Kuulun varmaan niihin harvoihin, joiden mielestä THL:n miete siitä, että kellojen siirtäminen kesä- ja talviaikaan voitaisiin poistaa, on ihan hanurista: onko mitään parempaa kuin se kun aamulla herää ja huomaa, että aurinko paistaa? Itse ainakin piristyn heti samantien kun näen auringonpaisteen, vaikka hetki sitten olisin ollut lähes kuolemanväsynyt.
Eilen aloitin (toivon mukaan) viimeisen työharjoitteluni työterveyshuollossa ja näin kahden päivän kokemuksella voin vetää seuraavat johtopäätökset: työtahti on suhteellisen rauhallinen ja terveystarkastukset muistuttavat aika lailla niitä tarkastuksia, joita tehdään koulussa. Toki kysymykset eroavat toisistaan täysin (vaikka altistuvathan koululaisetkin melulle, pölylle..) ja suurin ero onkin itse asiassa se, että työterveyshuollossa ainoastaan haastatellaan ja keskustellaan, kun taas koulussa tarkastuksiin kuuluu lisäksi m.m. kasvunseuranta ja -mittaukset, sekä näön- ja kuulon tarkastukset.
Kotiin päästyäni olin niiiiiiiiiin mega-über-hyper-väsynyt, että keitin saavillisen kahvia ja nautin sen välipalan kera aamun lehteä selaillen. Viimeisillä voimillani raahauduin sohvalle makoilemaan, maistelemaan Geisha-konvehteja (gaah, vastoin kaikkia tapojani!) ja lukemaan viimeisiä lukemattomia artikkeleita uusimmassa Ellessä.
Oikeastaan olisin voinut jäädä sohvalle koko loppuillaksi, mutta päätin edes hieman aktivoitua ja lähteä salille vailla varsinaista suunnitelmaa: vaihtoehtoina oli oikea treeni tai vaihtoehtoisesti kevyt fillarointi tai crossailu. 
Heti astuessani pukkariin katseeni kohdistui mitä söpöimpiin vaalean liiloihin urheilukenkiin ja tiesin sen saman tien: näitä halusin kehua! Vaikka me suomalaiset olemme tunnettuja siitä, että välttelemme tuntemattomien kanssa puhumista (saati sitten katsomista!) viimeiseen asti, päätin tänään toimia toisin ja kehuin kenkiä ääneen naiselle, kellä ne siis jalassa olivat. Olisittepa nähneet naisen ilmeen: suun muoto muuttui nanosekunnin ajassa hevosenkengästä U:n muotoiseksi ja kylläpä hän kiitteli minua moneen kertaan ja oli ihan liikuttunut. Juteltiin siinä sitten hetki treenaamiesta ja treenikengistä.
Parasta taisi olla se fiilis, mikä minut täytti kun huomasin naisen ilahtuvan kehuistani ja sain (kai?) siitä sellaisen energiapotkun, että vedin oikein kunnon jalkatreenin ja jopa nautin siitä (vaikka lihakset ajoittain muistuttivat hedelmäkarkki-krokoja - tiedättehän ne Makuunin laatikoista?).
Vielä yksi työpäivä on (huomenna) edessä ja sitten on, jesjes, pitkä vapaa tiedossa! On vaan nini tajuttoman hyvä fiilis! :)