Write, wrote, writ..

Thank God att jag inte studerar till ingenjör eftersom:
1. mina ADB-kunskaper är total 0-värda (kan inte ens göra en innehållsförteckning med Word-programmet. Ni skulle ha sett min handledares min när jag sa detta!)
2. mina arbetsuppgifter skulle främst utföras på dator (behöver knappast förklara mer? Om det blev oklart, se vänligen punkt 1.)

Under veckoslutet hade min handledare bumerangat mitt ah-så-duktig-skrivna examensarbete tillbaks och konstaterade att vi nog behövde träffas och diskutera katastrofen det jag skrivit än en gång. Gulp.

Så på förmiddagen åkte jag till skolan och hade 1h super-effektiv handledning, där jag fick konkreta råd och tips om vad jag skall skriva, vad jag skall radera och vad jag ytterligare behöver tydliggöra i arbetet. Det kändes konstigt när handledaren frågade om något som jag skrivit i arbetet och jag inte hade en aning om vad hon ens pratade om. Misstänker att min hjärna förträngt allt som jag tänkt, skrivit och gjort under de 3 veckorna som jag rå-skrev.

Hela eftermiddagen satt jag bänkad framför en dator i skolans bibliotek och finslipade, skrev om och raderade. Trots att alla (inkl. jag) skämtar om Facebook och hur onödig sajten egentligen är, måste jag faktiskt avslöja at jag idag hade grym tur att jag hade Facebook öppen och kunde rådfråga en kompis i användningen av Word. Utan hjälp skulle jag väl ännu sitta i skolan.. Tack!

Nu ligger jag halvmör på soffan och skulle knappt orka upp. Nixpix - snart skall jag nämligen ut på promenix med T - i snön! Vadå humörsänkande att jag ännu igår traskade omkring i sneakers och tvingades dra gummistövlar på mig imorse? Hmpf.

Onneksi en opiskele insinööriksi, sillä:
1. ATK-taitoni ovat aivan mitättömät (en osaa edes tehdä sisällytluetteloa Word-ohjelmalla. Ohjaajani ilme oli näkemisen arvoinen kun paljastin tämän..)
2. suurimman osan työtehtävistäni tekisin tulevaisuudessa koneella (jos tämän syy jää epäselväksi, palaa kohtaan 1.)
Viikonlopun aikana ohjaajani oli siis bumerangannut opparini takaisin ja ehdotti (kai päätään pudistellen) tapaamista. Aamupäivällä suuntasin siis koululle taas ja sain teho-preppausta m.m. siitä mitä työstä puuttuu, mitä pitäisi vielä selventää ja mitä siitä pitäisi poistaa. Oli hassua, että kun ohjaajani kysyi jostakin jutusta, josta olen (kuulemma) kirjoittanut, en edes muistanut koko osa-aluetta! Epäilen vahvasti, että kaikki mitä tein, kirjoitin ja ajattelin niiden 3 viikon aikana kun teho-kirjoitin ovat kadonneet jonnekin pikkuaivojeni uumeniin.
Koko iltapäivän vietin koulun kirjastossa oppariani hioen ja säätäen. Huh. Jännä miten koneen ääressä väsyy jos sillä tekee jotain fiksua, mutta blogeja selaillessa tai nettikauppoja kuolaten ei väsy iske sitten millään.
Nyt röhnötän sohvalla enkä jaksaisi nostaa peräsintäni enää ollenkaan. Mutta ehhei - kohta lähden kävelylle T:n kanssa. Harmittaa potenssiin sata kun jouduin aamulla vetämään kumpparit jalkaan ja vielä eilen hiihtelin onnellisesti tennareissa. Höh.