In conclusion: sweets, thoughts, sports

Min påskhelg har bestått av (som rubriken redan avslöjar) otroliga mängder godis, sötsaker, chokoägg och bakverk och det förundrar mig stort att jag inte drabbats av en värre sockerfylla, eftersom jag vanligen försöker begränsa mitt sötsaks-ätande till ENS varannan dag under veckan ;)

Som motvikt till allt socker har jag också sportat en hel del och har faktiskt på basis av helgens träning fattat ett (för mig) stort beslut om att testa mina gränser genom att delta i ett evenemang. Någon kanske kan gissa sig fram till vad det handlar om..? Ni övriga - sorry guys, men tillsvidare avslöjar jag inget mer ;) Eftersom vädret har varit helt toppen och solen har lyst har joggandet varit ett enda nöje för mig och stegen har löpt som av sig själv. Ett par nya joggingskor har jag visserligen lagt upp på inköpslistan, men när själva anskaffningen skall ske har jag ännu inte bestämt.

Reading = meditating?

Trots att jag deltagit i så gott som alla lektioner i religion under min skoltid, måste jag pinsamt nog avslöja att det där med påskens budskap kanske blivit litet diffust för mig. However har jag intalat mig själv att påsken är den tiden, då man skall tänka och grubbla och det har jag också hållit på med en hel del under helgen, främst kanske för att det har varit så himmelens lugnt. Så har jag också fått påminna mig om hur avkopplande och tanketömande det är att t.ex. köra bil mitt i natten eller sitta i bastun i skenet av ledstjärnhimmeln och lyssna på spraket från vedspisen - helt enkelt haft tid och möjlighet att göra sådant som jag vanligen inte har möjlighet till!

Städade mitt rum och hittade mina super-sköna duntofflor!
Siivosin huonettani ja löysin ihanimmat untuvatöppöseni!

Idag hände dock någonting speciellt: precis då jag kom hem efter en skön 8,5 km joggingtur i solskenet möttes jag av en liten hund som jagade en paketbil på landsvägen. Hunden verkade snäll, så jag tog fast den och försökte hitta uppgifter om ägaren i halsbandet, men utan resultat. Så jag nappade hunden under armen och gick till några hus i närheten och knackade på och frågade om någon kände till krabaten, men utan resultat det också. Medan föräldrarna ringde till sina bekanta som bor i byn fäste jag ett rep i hundens halsband och började gå längs med vägen i hopp om att ägaren skulle komma och leta efter den. Efter några om och men hittade jag slutligen hundens ägare och allt var frid och fröjd.

Sweety

Mun pääsiäiseni on koostunut pitkälti herkuttelusta, miettimisestä ja urheilusta. Ihmettelen kyllä suuresti etten ole potenut sen suurempaa sokerihumalaa, sen verran on kyllä herkkuja niin suklaamunien kuin karkkienkin muodossa kulunut pyhien aikana (normaali-kulutukseen verrattuna..)!
No, herkuttelun vastapainoksi olen toisaalta urheillut aika kivasti ja itseasiassa jopa näiden onnistuneiden treenamisien päätteeksi päättänyt osallistua yhteen urheilutapahtumaan! Joku saattaakin jo aavistaa mistä on kyse, mutta te muut, tsori, saatte vielä odotella ;) Aurinkoinen sää on tuntunut nini hyvältä ja hellivältä, että askel on kulkenut harvinaisen kevyesti ja melkein kuin itsestään. Uudet juoksulenkkarit pitäisi kyllä hommata - vanhoista ovat kyllä vaimennukset jo aikaa sitten lyttääntyneet..
Vaikka olenkin tunnollisesti käynyt lähes kaikille uskonnontunneilla, joudun harmikseni myöntämään etten ole ihan sata-varma siitä, mitä pääsiäisenä kuuluu tehdä. Olen kuitenkin arvuutellut, josko pääsiäisenä tulisi miettiä ja ajatella paljon - eli sitäkin olen tehnyt enemmän ja vähemmän pyhien aikana (yksinkertaisesti jo siksi, ettei ole ollut muutakaan tekemistä!).
En ollutkaan muistanut, miten ajatuksia herättävää ja rentouttavaa on ajella yksin yössä autolla tai istua yksin saunassa kuunnellen palavia puupölkkyjä saunanuunista led-valojen loisteessa. Näitäkin harvinaisia herkkuja on pääsiäiseeni siis kuulunut!
Tänään tapahtuikin sitten jotain erikoisempaa: juuri lenkiltä palattuani huomasin maantiellä pienen irrallaan juoksevan koiran, joka jahtasi vimmatusti pakettiautoa. Koira vaikutti kiltiltä, joten nappasin sen kiinni ja yritin löytää kaulapannasta tietoja omistajasta - turhaan. Koira sylissäni kiersin naapuritalot, mutta kukaan ei tunnistanut haukkua omakseen. Sillä välin kun vanhempani soittelivat tutuilleen kylille, läksin koiran kanssa tielle takaisin siinä toivossa, että omistaja tulisi ja etisisi koiruliansa. Loppu hyvin, kaikki hyvin. Koiralle löytyi omistaja ja kaikki oli taas hyvin.