Gissa bara hur förvånad jag blev då jag öppnade köksskåpet för att titta efter om där möjligtvis skulle finnas något smått, sött och gott tilltugg till eftermiddagskaffet. Nog har jag vetat att jag på den senaste tiden minskat med ätandet av godis, men inte hade jag en aning om att jag skulle hitta en skål och en plåtburk fyllda med gammalt godis heller!
Så ska vi i fortsättningen komma överens om att jag köper mitt godis - de gånger jag nu verkligen tänker äta det - allternativt köper någon annan det endast då jag BER om det? Fy skam sånt slöseri av godis..
“If you want to grow up to be a big, strong pea, you have to eat your candy," Papa Pea would say.”
― Amy Krouse Rosenthal, Little Pea
 |
| Best Before 2010. Oho! |
Ette ikinä arvaa kuinka yllättynyt olin noustessani keittiöntuolille kaivelemaan kaappia etsien jotakin pientä ja makeata herkkua iltapäiväkahvin kaveriksi. Toki olen jo pidemmän aikaa tiedostanut, että namien kulutukseni on vähentynyt selvästi, mutten olisi ikinä uskonyt löytäväni peräti yhden kulhollisen ja yhden peltirasiallisen vanhentuneita karkkeja!
Sovitaanko siis, että vastedes ostan karkkini - ne kerrat kun tosiaan aion myös syödä ne - itse, vaihtoehtoisesti joku muu saa niitä ostaa, mutta ainoastaan pyynnöstäni. Kauheata tuhlausta sanon minä..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kiitos kommentistasi <3
Tack för din kommentar <3