When life gives you lemons suck out all of the vitamin C and yell “EAT THAT, LIFE!

Slutet gott, allting gott - men ack så frustrerad jag kan bli då någonting inte går som jag tänkt mig!

lace shirt Lindex, top Marwin, jeans Dr.Denim, jacket Benetton, scarf Cubus

En av mina absolut sämsta egenskaper är bristen på tålamod. Att köa till kassan i butiken, vänta på sin tur att få service från en disk eller på att en film på TV skall börja är någonting som jag inte tål; jag ha helt enkelt inte nerver att vänta! Det är nästan pinsamt hur otålig jag kan bli då minuterna i sakta mak kryper framåt medan jag står och köar. Oftast har jag ju påriktigt inte ens bråttom någonstans och HAR påriktigt tid att vänta, men orkar helt enkelt inte stå still. Haha, ni skulle ha sett då jag skulle skaffa en internet-förbindelse tidigare under sommaren och gick - smart som jag var - till affären som finns mitt i Kampen efter arbetstid, vilket innebar att där fanns en hel del andra kunder också. T satt ko-lugn och konstaterade lugnt att vi nog skulle få vänta en stund, medan jag satt och hoppade upp-och-ner, knappade på telefonen, vandrade omkring i affären och satt mig ned igen. Vi måste ha sett prima ut och snarare som far och dotter än partners..

Afterwork at Vapiano: great Cabernet Sauvignon!

Anyway. Eftersom jag för tillfället inte har möjlighet att gå på gym har jag bestämt mig för att sköta styrketräningen hemma. Så efter en after work med min kära E gick jag via Stadium (klik!) i Forum och köpte en gymboll - ni vet, en sådan där stor gummiboll som man kan göra olika rörelser med. Mycket effektiv enligt mig! Ivrigt slet jag upp förpackningen då jag kom hem och tänkte börja fylla bollen. Yep, ni läste rätt: TÄNKTE börja fylla - det var nämligen lättare sagt än gjort! Efter en grundlig research på google och youtube ringde jag till Stadium och undrade om det möjligen fattades en del ur min förpackning, då pumpen inte passade ihop med ventilhålet. Försäljaren som jag pratade med var hygglig och testade en likadan boll i butiken och eftersom den fungerade kom vi överens att jag skulle få byta ut min boll, eftersom det verkade som om den var trasig.

Efter ytterligare stånkande och febrila försök att fylla bollen gav jag upp och promenerade tillbaks till Stadium i Forum. Gissa bara hur pinsamt det kändes, då försäljaren (som jag pratat i telefon med) öppnade min förpackning, vecklade ut bollen och undrade om jag plockat ur ventilkorken innan jag började pumpa. Hmm.. Låt mig tänka: nej, det hade jag inte gjort. Där stod vi och skrattade en stund åt mitt försök, men konstaterade att anvisningarna som medföljde var bristfälliga. Killen berättade att det kunde ta lång tid att fylla bollen med den lilla handpumpen och då kläckte jag spontant ur mig "ni råkar inte ha en kompressor här?" (man skall ju alltid gå där staketet är lägst). Killen tittade på mig en stund och nickade och till min stora glädje tog han min boll i handen, bad mig vänta ett ögonblick och ett par minuter senare kom han tillbaks med en fylld boll. Jag var så tacksam att jag knappt kunde uttrycka det, men jag misstänker att det syntes på mig att jag var nöjd - så pass brett var mitt leende.

Så om ni råkade se en ung tjej gåendes i centrum av Helsingfors med en stor smurf-blå gymboll i famnen och ett löjligt leende på läpparna - ja, då såg ni mig. Tusen tack John i Stadium än en gång - du räddade min kväll!

Yksi ehdottomasti heikoimmista ominaisuuksistani on kärsimättömyys, joka minun kohdallani on pikkulapsen tasoa - en yksinkertaisesti vain jaksa odottaa vuoroani! Oli kyseessä sitten kaupan kassajono tai asiakaspalvelutiskille vuoronumerolappu-systeemillä jonottaminen, alan pomppia paikallani jo lyhyen odottelun jälkeen vaikkei minulla oikeasti edes olisi kiire mihinkään! Taisimme T:n kanssa olla aikaisemmin kesällä aikamoinen näky kun suuntasimme työajan jälkeen keskustan kauppakeskuksessa olevaan kauppaan avaamaan minulle uutta nettiyhteyttö: T istui tyynen rauhallisena penkillä, kun minä taas ehdin parin minuutin odottelun jälkeen jo näppäillä kännykkää ja päivittää Facebook-statusta, nousta ylös ja kävellä ympäri kauppaa ja hypistellä kännyköitä, sekä palata takaisin paikalleni. Muistutimme todennäköisesti enemmän isä-tytär-comboa kuin pariskuntaa..
Nojoo, päivän aiheeseen: koska minulla ei tällä hetkellä ole mahdollisuutta käydä salilla, olen päättänyt hoitaa lihaskuntoani kotosalla, miksi suuntasin päivän after workin (kera ihanan E:ni) Forumiin Stadiumiin, josta kotiutin Soc-merkkisen jumppapallon.
Kotiin päästyäni revin paketin auki innokkaana kuin lapsi jouluaattona ja aloin pumppaamaan. Tai noh, korjaan: YRITIN pumpata palloa - saamatta siihen milliäkään ilmaa! Tuskailtuani hetken avasin joka paikan höylän, eli googlen ja youtuben löytääkseni ohjeita pallon täyttämiseen. Lopulta soitin Stadiumiin, jossa myyjä jopa kokeili vastaavanlaista palloa ja totesi, että jos en onnistuisi täyttämään palloani saisin palata liikkeeseen ja vaihtaa palloni uuteen.
Pienen hikisen ja puhisevan tuskailun jälkeen luovutin lopulta ja marssin takaisin Forumin Stadiumiin, jossa tapasin myyjän jonka kanssa olin asioinut puhelimessa. Arvatkaa vain montako nanosekuntia kesti, että punastuin kun myyjä avasi pakkauksen ja kysyi ensitöikseen jos olin muistanut poistaa korkin venttiilin päältä. Hmm, no en. Siinä sitten naureskelimme hetken tyhmyydelleni ja vilkuttaessamme myyjä toivotti minulle onnea pallon täyttämiseen mini-kokoisella käsipumpulla, koska se tulisi olemaan aikaa vievää. Spontaanisti tokaisin "Niin, jos ei teillä sattuisi kompressoria olemaan?". Myyjä katsoi minua hetken, nyökkäsi hiljaa, pyysi odottamaan hetken ja läksi takahuoneeseen pallo kädessä. Hetken kuluttua sama äijä palasi piukaksi täytetyn pallon kanssa, ojensi sen syliini ja hymyili. Händin tuskin pystyin kiittämään häntä, mutta voin kuvitella, että naamatauluni peittävä hymy kompensoi sanat.
Eli jos satuitte näkemään nuoren naisen kävelevän iso smurffin värinen pallo sylissä Helsingin keskustassa leveämpääkin leveä hymy naamalle, näitte minut.
Kiitos vielä kerran John ja Stadium Forum - pelastitte iltani!