My 24.9 - sore muscles and sweet smiles

Så lider åter en måndag mot sitt slut - tänk så skönt! Imorse steg jag upp redan 5:20 (frivilligt!) och fy tusan så mörkt det var ute då jag hämtade tidningen. Min enda tröst var att det ju faktiskt inte är som allra mörkast - det lider mot mörkare tider fortfarande. Tyvärr.

Resultat efter gårkvällens pysselstund: inte riktigt som jag tänkt mig, så .. ja. nog om naglarna än så länge
Eilisillan askartelun lopputulosta: ei ehkä mennyt ihan niinkuin Strömsössä, eli jatkoa harjoittelun jälkeen seuraa..

På jobbet hade vi det underligt lugnt (för att vara måndag), men det kändes helt okej då jag vandrade mer eller mindre som i dvala efter min tidiga väckning. Höjdpunkterna för arbetsdagen blev en kul herreman som jag hade på mottagning förra gången och som idag (då han ringde) ville tacka mig för en bra mottagning och skrattade hjärtligt, samt de patienter som jag hade på akut-mottagning. Det bästa med mitt jobb är definitivt de patienter som får en på gott humör, som lyssnar på vad man säger och ser tacksamam ut då de stänger dörren bakom sig.

Idag hade jag förhoppningsvis den sista undersökningen anknuten till olyckan som jag var med om i juli. Jag smålog för mig själv då jag insåg att rollerna blev totalt ombytta mellan för- och eftermiddagen, då jag på morgonen själv var personal och vårdare och på eftermiddagen blev patient.

Outfit for today - hothothot!

Jag vet inte om jag har dålig tur eller dålig karma, men tro eller ej, så har jag åter ådragit mig en skada: på veckoslutet spexade vi med pappa och då han lyfte upp mig i luften (eller snarare sagt då jag skulle komma ned) lyckades jag få hans axel mellan mina revben och slutresultatet blev lika som då jag skulle springa Helsinki City Run i maj. Så kvällens joggingtur förvandlades efter ca 2 km till en rask promenad och grimaser: fy så ont det gjorde!

Men nu till dagens definitivt definitiva höjdpunkt och sockerkorn på bottnen: en blandning av kvarg och proteinpulver med smak av choklad! Jag hade helt glömt bort att en öppnad påse proteinpulver, vilket jag skaffat då jag tränade som värst på gymmet för ett par år sedan, stod i köksskåpet, men då jag fick syn på den kom jag direkt ihåg att jag i flera bloggar sett/läst att folk gjort liknande mixar och bestämde mig för att ge det en chans. Jag rekommenderar - varmt: snabbt, passligt sött och syrligt på samma gång och ja, inte helt onyttigt (fast glömt inte att proteinpulvret innehåller en hel del socker..)!
Nu är det väl sängen som gäller - god natt!

Riktig girlpower: kvarg med smak av choklad i tillsammans med H&M:s katalog
Tyttöenergiaa parhaimmillaan: suklaanmakuista rahkaa kera H&M:n kuvasto

Taas lähenee yksi maanantai loppuaan. Aamulla nousin jo ennen puol kuutta ja onnekseni töissä oli harvinaisen hiljaista (ollakseen maanantai): ainakin puolet päivästä kuljin kuin pää pöllyssä aikaisen (täysin vapaaehtoisen) herätykseni vuoksi. Lehteä laatikossa noutaessani totesin tosin, että syksy toden totta on tullut: ulkona oli pimeää kuin Esterin pyllyssä - eikä vielä ole edes se pimein kausi! Huh.
Päivän kohokohtani töissä oli puhelu keski-ikäiseltä mieheltä, joka kävi viime viikolla vastaanotollani: hän jaksoi edelleen kiittää hyvästä vastaanotosta viime viikolla ja nauroi sydämellisesti päälle. Yksi työni ehdottomasti parhaita puolia onkin mielestäni hymy potilaan kasvoilla kun hän lähtee ovesta ulos, kuin myös potilaat jotka kuuntelevat ja noudattavat ohjeita joita annetaan.
Iltapäivällä olikin roolien vaihdon aika kun läksin (toivon mukaan) viimeistä kertaa tutkimuksiin heinäkuisen tapaturmani vuoksi. Hieman kyllä hymyilytti kun totesin, että aamulla hoidin potilaita, mutta iltapäivällä muutuinkin itse sellaiseksi.
Iltainen juoksulenkkini vaihtui jo parin kilometrin jälkeen reippaaksi kävelyksi kun totesin, etten huonon karman tai epäonneni vuoksi pystynyt enää juoksemaan: viikonloppuna pelleiltiin vähän iskän kanssa ja hänen nostaessaan (tai no oikeastaan laskiessaan) minut onnistuin tökkäisemäänn hänen olkapäänsä suoraan kylkiluideni väliin. Lopputuloksena on tasan sama kuin toukokuussa, kun minun oli määrä juosta Helsinki City Run.
Mutta hei nyt vielä koko päiväni kohokohtaan: proteiinipulverilla maustettuun iltapalarahkaan! Suklaanmakuienn proteiinipulveripussukka ilmestyi keittiönkaappiini jo pari vuotta sitten, kun treenasin aktiivisesti salilla. Nyttemmin pussi on seissyt paikoillaan jo pitkään, mutta sen osuessa tänään käteeni päätin kokeilla sitä rahkan seassa, josta olenkin lukenut monesta blogista. Lopputulos oli mieluisa: sopivan makean kirpeä, helppo- ja nopeatekoinen sekä, noh, ainakin suht. terveellinen (jos unohdetaan pulverin sisältämä sokeri..).
Nyt eikun sänkyä kohti, öitä!