Idag har jag redan fullgjort hälften av min praktik inom skolhälsovården och jag har lärt mig mycket nytt(igt), men samtidigt igen insett hur stort och ansvarsfullt mitt blivande yrke är. Phuuhh, men nu tänker jag inte stressa upp mig för det, eftersom det är fredag. Vitsi så skönt att man bara kan skylla allting på att det är fredag ;)
Arbetsdagen (på praktiken) har jag spenderat tillsammans med skolläkaren och på eftermiddagen styrde jag nosen mot min egen skola för att skriva (förhoppningsvis) min sista tent. Tyvärr höll jag på att börja darra underläpp då jag öppnade kuvertet med tenten i och insåg att den inte var uppbyggd alls som jag tänkt mig. Själv hade jag föreställt mig olika case, vilka man genom förklaring skulle hitta på diagnoser och olika vårdsätt på och på det viset bevisa att man förstått vad skolhälsovård går ut på. Nä-hä. De fem frågorna behandlade bl.a. skolhälsovårdens kvalitetsrekommendationer. Jag önskar innerligt att mina story teller-kunskaper räddade mig idag, eftersom jag lovar att jag nog vet vad skolhälsovård handlar om i praktiken, men att detdär med byrokrati kanske inte är lika viktigt för mig. Allt har väl sin sida...
Eftersom jag skrev tenten på ett omtentamenstillfälle var jag hemma senare än normalt (vilket ju är ganska ledsamt såhär på en fredag). Efter en stunds vila och bloggsurfande tvingade jag mig själv till gymmet för att litet få röra på kroppen. Det kändes SÅ otroligt motvilligt att gå till gymmet, vilket åter fick mig att fundera varför i helsike jag inte tog en day off idag, sådär fredagen till ära. Konstaterade medan jag gick att mitt problem är att jag inte kan stanna hemma om jag redan bestämt mig för att gå till gymmet, oberoende hur jag känner mig i den stunden. Är det någon annan som känner igen sig?
 |
| pics from weheartit |
Tog det ganska lugnt och satsade främst på rygg- och magmusklerna och traskade sedan med ett betydligt bättre humör tillbaks hem i duschen. Om humöret skulle ha varit sämre än då jag gick till gymmet, skulle jag ha varit orolig. Som tur är det inte så allt för ofta - att motionera gör en glad!
Ja-a, kanske det är bäst att gå och lägga sig småningom.
Ha ett skönt veckoslut!
Jiihaa, vihdoinkin perjantai! Samalla kun nautin täysin siemauksia ajatuksesta, että edessäni on vapaa viikonloppu, havahdun myös todellisuuteen että yksi viikko taas on sujahtanut. Aika tuntuu suorastaan rientävän eikä meinaa perässä pysyäkään!
Tänään olen jo suorittanut puolet harjoittelustani kouluterveydenhuollossa. Siellä olen viihtynyt ja oppinut paaaaaljon uutta, mutta samalla taas kerran tajunnut miten vastuulliseen ammattiin olen piakkoin valmistumassa. Noh, ei nyt anneta sen ajatuksen pilata fiilistä - onhan tänään perjantai! (ihanaa kun voi syyttää kaiken perjantain niskoille ;))
Aamupäivän vietin koululääkärin seurassa ja iltapäivällä suuntasin omalle koululleni ja (toivon mukaan) viimeiseen tenttiin. Tosin tentin nähdessäni meinasin alkaa väpättämään alahuulta: tentti ei ollenkaan sisältänyt niitä toivomiani käytännönläheisiä case-tehtäviä, vaan m.m. kouluterveydenhuollon asetuksia. Pah, kuka niitäkin on jaksanut opiskella? Tiedän oppineeni paljon tenttikirjallisuuden ja harjoittelujakson aikana, mutta nyt harmittaa kun en päässyt sitä todistamaan tentissä :/
Kotiuduttuani normaalia myöhempään (mikä oli aika pyllystä, kun on perjantai ja kaikki) hengailin hetken ja pakottauduin salille. Voi elämä miten lähteminen olikaan vastenmielistä ja mietinkin kävellessäni salia kohti, etä olen ihan pöljä. Ongelmani on siis se, etten voi jäädä kotiin lojumaan oli olo mikä tahansa, jos olen aiemmin päättänyt että tänään on salipäivä. Tunnistaako muut itsensä tästä?
Salilla otin aika lungisti keskittyen keskivartaloon. Kotiin hipsiessäni olikin olo huomattavasti parempi kuin salille mennessäni - ja onneksi! Kyllä olisi harmittanut jos olisi mennyt päinvastoin.
Kaaai se olisi parempi lähteä nukkumaan pikkuhiljaa.
Hyvää viikonloppua kaikille!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kiitos kommentistasi <3
Tack för din kommentar <3