And now it has reached me

Äntligen har även jag drabbats av det som jag så länge fruktat och som mången annan redan tacklats med: flunsan.

Efter besöket till Hoplop (klik!) har jag dag för dag känt mig mer och mer hängig och allt mindre som mig själv och igår morse var det klart: när jag vaknade kände jag direkt att någon stoppat ett rivjärn i halsen på mig.

bilden från weheartit

Trots att det kan bli långtråkigt att ha läkarrond inom skolhälsovården var jag idag riktigt nöjd över att inte behöva anstränga mina geniknölar så mycket, utan fick nöja mig med att observera och lyssna på vår otroligt kunniga skolläkare.

När  dagen arbetsdagen lidit mot sitt slut och jag kom hem frös jag och skakade som ett asplöv, men vågade inte plocka fram febertermometern eftersom jag kände på mig att den möjligtvis kunde visa något annat än jag ville (ni kan säkert läsa mellan raderna att jag hör till dem som definitivt inte gillar att vara sjuk). I stället bestämde jag mig för att skippa träningen idag och ägna mig åt hushållssysslor som matuppköp, matlagning och städning.

För att förstärka mitt tillfälligt nedsatta immunsystem lagade jag en riktig dunder-soppa, inspirerad av Eilistä paistoa-bloggen, till middag: grönsakssoppa, vilken jag toppade med grynost (för att få mer protein) och knäckebröd med ost.

Down with the flu-soup

Chop cabbage and carrots into small pieces, sauté in olive oil and add hot water and vegetable broth. Boil for ~20 minutes, add red lentils and boil for 10 minutes. Finally add parsley and cottage cheese.

Nu tänker jag ägna resten av kvällen åt TV:n och avkopplande. Försöker satsa på att vara sjuk en så kort tid som möjligt.

Vihdoinkin se on saavuttanut minutkin. Se, joka on selättänyt jo monet muut, muttei vielä ole saanut minua kaadettua. Valitettavasti huomasin heti lauantaisen Hoplop-käynnin jälkeen, etten tuntenut oloani omaksi itsekseen kun veto oli kaiken aikaa pois. Eilen aamulla heräsin siihen, että tuntui kuin joku olisi tunkenut raastinraudan kurkkuuni ja totuus oli selvä: flunssa oli saavuttanut minut.

Vaikka koululääkkärin vastaanotto normaalisti voi tuntua ajoittain tylsältä kouluterveydenhuollossa, arvostin sitä tänään, sillä se oikeutti minut istumaan ja kuuntelemaan eikä vaatinut kovinkaan paljon älyllistä ponnistelua.

Kun vihdoin pääsin kotiin, palelin hurjasti ja tärisin, mutten uskaltanut kaivaa esiin kuumemittaria - olin sata varma että se näyttäisi jotain mitä en välttämättä halunnut tietää (tarvitseeko enää selventää etten todellakaan tykkää sairastelusta?).

Päätinkin siltä istumalta jättää treenit suosiolla väliin tänään ja omistautua kotoilulle, johon kuuluin tänään kaupassa käyntiä, ruoan tekoa ja siivousta.

Päivälliseksi loihdin Eilistä paistoa-blogista inspiroituneena todellista super-kasviskeittoa, johon laitoin kaalia, porkkanaa ja punaisia linssejä. Lisäksi lisäsin tarjoamisvaiheessa vielä persiljaa ja reajuustoa (proteiinin lähteeksi). Pyrin nyt syömään todellista terveysruokaa, jotta vahvistaisin alentunutta vastustuskykyäni.

Tästä lähtien aion lojua loppuillan TV:n ääressä rentoutuen. Tahdon nimittäin parantua mahdollisimman nopeasti.