Jippii! Finally!

Oh I only wish att jag med rubriken kunde hänvisa till mitt examensarbete, men tyvärr.. Det återstår ännu litet jobb på den fronten. Däremot är jag super-super-glad nu för en så liten sak som att jag äntligen lyckas ladda upp bilder. Av någon okänd och underlig anledning vägrade Blogger ladda upp bilder, så snacka om att bli missnöjd igår när jag t.o.m. fotat litet bara med tanke på bloggen.. Hmpf.

However. Jag är nu inne på slutrakan med examensarbetet (förhoppningsvis..) och strävar till att skriva på för fullt. Erkänner att koncentrationen tidvis brister och att jag är såpass självisk att jag tar små pauser i skrivandet och tittar igenom favorit-bloggarna, äter eller sticker ut på länk. Jag konstaterade att det är bättre att jag gör något kul emellan, så motivationen hålls upp bättre.

Thih, på tal om kort länk: igår kände jag mig så hyper-stressad och såg ut som en zombie då jag knappt lyckats sova på natten, så jag spurtade igenom min kvällslänk (eller en litet kortare version av den än normalt) - på 22 minuter! Ungefär halvvägs tänkte jag för mig själv att jag nog är knäpp: motionerandet borde ju ha en lugnande och avslappnande effekt som motsats till skrivandet, men där höll på jag och sprang som för brinnande livet. Saktade faktiskt sedan in en aning och försökte njuta av den friska luften i stället.

jeans H&M, shirt + top GT, sneakers Vagabond

Nu sitter jag och överväger om jag skall sticka till gymmet eller ut i friska luften.. Gissa vilket allternativ som lockar mer då solen lyser? Sedan skall jag ännu fortsätta med skrivandet och jag misstänker starkt att det kommer att gå (åter) sent ikväll..

Voisipa otsikko tarkoittaa opparin valmistumista, mutta ehhei - sitä vielä riittää!
Sen sijaan arjen pieni ilo on kiinni siitä, että voin vihdoin taas ladata kuvia Bloggeriin, joka siis on eilisestä lähtien jumittanut aina kun yritin latailla kuvia. Arvatkaa vaan ottiko päähän kun eilen jopa kuvailin ihan blogia varten? Pöh.
Elämä pyörii nyt lähes vain ja ainoastaan opparin ympärillä ja (toivon mukaan) sen loppusuoralla porskutellen. Olen tosin niin itsekäs, että suuntaan salille tai lenkille tai selailen lempi-blogeja kirjoittamisen lomassa - pitäähän sitä hauskaakin saada olla! Yllätin tosin itseni eilen kun vetäisin normi (tai hieman lyhyemmän version)-lenkistäni aikaan 22 minuuttia. N keskitienoilla havahduin siihen, että suorastaan kipitin eteenpäin, vaikka urheilunhan kuuluisi olla rentoutumista varten. Hölläsin sitten hieman loppumatkaa kohden - kyllähän se oppari siellä kotona odottelisi.
Nyt istun ja mietin josko lähtisin lenkille vaiko hetkeksi salille - valinta on vaikea kun aurinkokin paistaa.. Illemmalla sitten vielä kirjoittamista ja epäilen vahvasti että tänään(kin) saattaa mennä myöhään..