torsdag 1 mars 2012

Sleepwalking

Nä-ä vet ni, tidiga väckningar på morgonen är nog inget för mig - speciellt inte om det gäller att hinna till en speciell buss i morgonrusningen. It´s just driving me crazy.

Bevis på hur bra touch screen-telefoner tål kyla, men meningen var att fånga solskenet redan före 8 på morgonen! Tässä todiste siitä miten hyvin touch screen-puhelimet kestävätkään pakkasta, mutta pointtina siis auringonpaiste jo ennen aamukahdeksaa!


Jag, som i normala fall är pigg som en lärka på morgonen, har under veckan känt mig allt annat och speciellt imorse skulle jag verkligen inte ha orkat stiga upp. Egentligen borde jag inte klaga: jag behöver endast hinna till EN buss och får sedan färdas i ca 40 min i EN och SAMMA buss och tvingas altså inte hoppa ut och in ur olika fordon för att ta mig till praktikplatsen. Jag har bara haft det så lyxigt med de tidigare platserna och kunnat promenera till nästan alla, så dethär med bussåkande på morgonen kräver ännu litet vänjning för mig.

Ifall någon missade, så var vädret helt suveränt igår och gissa vem som var lycklig när skoleleverna slutade skolan tidigare och handledaren tyckte att vi också kunde gå litet tidigare? Jag ville definitivt inte missa solstrålarna och begav mig på länk till havsstranden. Ugh-ugh-ugh, så tungt det var att plumsa fram i snösörjan som fick en att glida baklänges, halka och blötte dessutom ned skorna fullständigt. Joggandet löpte altså inget vidare, men det viktigaste för mig var ju att få frisk luft och det fick jag - i hela 47 minuter!

Snoop Dogg - I just wanna make you sweat

På kvällen låg jag sedan halv-mör på soffan och stirrade på TV. Gick och lade mig tidigt, men lyckades inte somna förrän efter midnatt då jag lyssnade på alla kufiska ljud som t.ex. tjutande bilalarm från gatan då snön föll på bilarna, samt grannens TV. 05:30 vaknade jag dessutom till att grannens väckarklocka började pingla. Är detta tecken på att jag är känslig då jag sover eller att våra väggar är sjukt tunna?

Idag har jag försökt kämpa en stund med examensarbetet, men utan större framsteg. Har i stället satsat på att äta och sitter nu här sprickfärdig, men nöjd på soffan och småler för mig själv: imorgon är det ju fredag!

Ääähh, aikaiset aamuherätykset ei vaan ole mua varten, vaikka niin olen aikaisemmin aina luullut. Minä, joka normaalisti olen aamusta alkaen pirteänä kuin peipponen, olen koko viikon ollut todella aamu-uninen ja tänään kellon pärähtäessä soimaan olisin antanut mitä vaan että olisin saanut jäädä sängyn pohjalle lojumaan. Eikä mun edes pitäisi valittaa: mun tarvitsee ehtiä vain YHTEEN bussiin, jolla sitten matkustan n 40 min matkan työharjoittelupaikalle. Tilannehan voisi olla pahempi ja voisin joutua vaihtamaan kulkuvälineestä toiseen ties miten monta kertaa. Olen vaan niin kermaperäisesti aina onnistunut nappaamaan harjoittelupaikkani kävelymatkan etäisyydeltä kotoa koko opiskelukauteni aikana, että tämä vaatii hieman totuttelua.
Hei menikö joltain aurinkoinen sää eilen ohi? Arvatkaa vaan miten iloinen olin kun oppilaat lopettivat koulun aikaisin ja ohjaajani ehdotti että mekin lähtisimme hieman aikaisemmin? Thihii, eikun suoraan vaan lenkille merenrantaan, sillä en todellakaan halunnut jäädä paitsi auringonpaisteesta. Juoksu ei tosin sujunut kovinkaan hyvin loskassa, joka vaati aikamoista ponnistelua että pääsi eteenpäin liukastellen, samalla kun se kasteli lenkkarit läpimäräksi. Pääasia oli kuitenkin että sain raitista ilmaa - itseasiassa 47 minuutin ajan!
Eilen lojuinkin sitten loppuillan TV:n ääressä ja löhösin. Yritin mennä jopa ajoissa nukkumaan, mutta unen päästä sain kiinni vasta puolen yön jälkeen kun jäin kuuntelemaan kaikenlaisia ääniä, m.m. auton varashälytintä joka soi kadulla kun lumi tippui auton päälle, sekä naapurin TV:n katselua seinän läpi. Aamullakin heräsin ensimmäistä kertaa jo 05:30 kun naapurin herätyskello pärähti soimaan. Onko tämä merkki siitä että minä olen heikkouninen vai että meillä on harvinaisen ohuet seinät?
Tänään yritin väsätä opparia hetken, mutta ilman suurempaa tulosta. Sen sijaan olen panostanut ruokapuoleen ja nyt istunkin tässä sohvalla maha pinkeänä, mutta tyytyväisesti itsekseni hymyillen: huomenna on jo pe-pe-perrjantai!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kiitos kommentistasi <3
Tack för din kommentar <3