When it doesn´t go around as you thought it would

Ibland blir inte dagen exakt som man tänkt sig. Faktumet är att den ibland blir rena raka motsatsen till det man tänkt sig... Men vad gör nu det - man kan ju alltid svänga det till någonting positivt!

Av någon underlig anledning (närmare bestämt svettning p.g.a. för hög temperatur inomhus, maybe?) hade jag väldigt svårt att somna igår, vilket innebar att jag kände mig (och såg ut som) en zombie imorse då klockan ringde. Detta var motgång nr. 1. Ironiskt nog var det dags att åka till skolan, dit man enbart kommer med en buss, vars tidtabell man altså måste anpassa sig efter, idag och jag kunde bara drömma att få ha en lugn morgon för mig själv. Hah. Jag bloggade ju igår om hur min vardag är baserad på rutiner och till dem hör också att jag äter likadant morgonmål varje vardagsmorgon. Varför? Helt enkelt för att det är a) gott, b) kräver ingen hjärnkapacitet att tillaga, eftersom jag gör det varje morgon och antagligen skulle klara av det med ögonen slutna. Nu har jag ändå gjort någonting revolutionärt och bytit ut mitt vakio-morgonmål, vilket altså tidigare varit kvarg med havregryn, linfrön, nötter och fruktpuré, till havregrynsgröt med äppel och kanel. Trots stressen hann jag till bussen i tid och hann bläddra igenom nyaste Elle (vilken altså ingalunda kunde vara orsaken till att jag fick bråttom i morse..? Nehhej)

Under arbetsdagen hann jag göra många hälsogranskningar och var riktigt nöjd med min insats.

Motgång nr. 2 uppenbarade sig idag i form av ett meddelande: bästa passagerare, följande metrovagn anländer om 20 minuter. Ugaahh, liksom 20 hela långa minuter! Skulle jag ha varit på landet skulle jag knappt ha reagerat, eftersom man där är inställd på att bussen går sisådär 1-2 ggr/h, men här i stan, där man är van att färden från punkt A till punkt B går i ett huj kändes tiden SÅ lång. Passade därför på att utnyttja tiden och gick en metrohållplats tidigare (från Botby till Östra centrum). På så sätt fick jag njuta av frisk luft och fick litet nyttomotion - inte helt fel altså.

På kvällen drog jag iväg ut på länk och oj så skönt och uppfriskande det var, trots att solen redan för länge sedan gått i moln. Tyvärr har mina knän börjat, ja, inte direkt värka, men kännas konstiga då jag springer, speciellt på asvalt. Motgång nr. 3. Jag har i medeltal köpt nya joggingskor årligen och hade egentligen tänkt skippa det i år, men jag misstänker att jag kommer att få tänka om. Har någon ett par bra joggingskor att rekommendera?

Och som sockret på bottnet gick jag via posten för att hämta ett paket som Nelly (klik!) skickat till mig. Okej okej, ett paket som jag beställt från Nelly (men det låter inte alls lika kul..)
Vad tror ni paketet innehöll?

Aina ei mee nallekarkit tasan, eikä pyykit pyöri oikein koneessa. Eli aina päivä suju suunnitellusti, mutta senhän ei tarvitse tarkoittaa jotakin negatiivista? Ehhei. Kannattaa vaan kääntää se väärin mennyt juttu nurinkurin ja hyväksi! ;)
Jostain kumman syystä en eilen illalla saanut unen päästä kiinni ja heräsin zombina aamulla kellon pirinään. Takapakki nro 1.
Eilisessä postauksessani kerroinkin, että arkeni rakentuu pitkälti rutiinien ympärille, koskien myös aamupalaani - syön siis joka arkiaamu samanlaista aamiaista. Nyt olen kuitenkin alkanut niinkin hurjaksi, että olen vaihtanut jo parina aamuna rahka-kaurahiutale-pellavansiemen-siemen-hedelmäsose-mössöni perus kaurapuuroon kera omenan ja kanelin. Ironista kyllä juuri tänä aamuna edessäni oli bussi-aikataulun noudattaminen ja sehän johti siihen, että juoksin täällä päättömänä kanana enkä pystynyt nauttimaan aamupalastani rauhassa. Nojoo, eihän mulla sitten loppujen lopuksi kovin kiire tullutkaan - ehdinhän jopa selata uusimman Ellen (ja sehän ei tietenkään ole syy kiireeseeni..?).
Koululla tein tehokkaasti monta terveystarkastusta ja olin sangen tyytyväinen itseeni.
Takapakki nro 2 tuli tänään kuulutuksen muodossa: arvoisat matkustajat, seuraava metro saapuu 20 min kuluttua. Buaah, törkeän pitkä aika odottaa - kaupungissa! Landella tuo olisi ihan normi. Käänsin kuitenkin metron myöhästymisen hyväksi ja kävelin Puotilasta Itikseen ja nautin samalla raikkaasta ilmasta ja auringosta, saaden hieman hyötyliikuntaakin.
Illalla läksin juoksulenkille ja voi että miten tekikään hyvää, vaikkei aurinko enää paistanut. Valitettavasti polvissani on tuntunut, ei nyt varsinaisesti kipua, mutta kummallinen tunne, varsinkin asvaltilla juostuani. Takapakki nro 3. Yleensä olen ostanut uudet juoksulenkkarit vuosittain, mutta tänä vuonna oli ajatellut jättää sen väliin. Saa nähdä, joudunko muuttamaan suunnitelmaani. Onko muuten kellään suositella jotakin hyvää kenkämallia?
Sokruna pohjalla kävin lenkin jälkeen hakemassa postista Nellyn paketti. Thihii, arvaako kukaan mitä se sisälsi kun ilmekin on noin muikea? ;)