torsdag 19 januari 2012

(Please don´t) Let it snow, let it snow..

Gaaahhhh!! Jag blir galen med denhär snön, trots att den inte ens hunnit ligga länge på marken. Kan inte sommaren redan komma?

Som jag berättade tidigare så lyckades jag missa bussen imorse. Kanske det är bad karma, eftersom jag tidigare i veckan pirrade över hur bussarna är försenade och således försenar mig från skolan. Som tur är jag inte bunden vid en enda buss för att ta mig till skolan, så jag hann i riktigt god tid till skolan trots motgången. For once.

Ergonomi och tankar kring hur vi sitter vid datorn, vilket vi också skall skriva en kritisk granskning över. Är det okej att förvränga sanningen en aning ifall man vet att sanningen antagligen skulle orsaka hjärtklappning och himlande ögon hos läsaren? Stackars lärare om hon visste hur jag oftast befinner mig framför datorn; t.ex. för tillfället sittandes på golvet med laptopen på mattan framför mig. Som tur att jag ännu har en ung tålig kropp - kan just tänka mig hur komiskt det skulle se ut om jag försöker mig på samma sak om 20 år!

På eftermiddagen satt jag ännu på ett möte i 1½h och plumsade sedan hem i snöyran. Trots att det kändes otroligt irriterande att gå i den 20cm djupa snön då man knappt kom fram, var det uppfriskande att andas in frisk luft efter att ha suttit inomhus hela dagen.



Kvällen ägnade jag åt kaffedrickande, gymträning för övrekroppen samt ätande - kunde det bli bättre? En delorsak till att jag tränar såpass mycket är faktiskt (ärligt talat) att jag skall kunna äta mer. Motion förbrukar energi och för att muskelåterhämtningen skall försnabbas behöver kroppen näring - perfekt för en matälskare som jag!

Så fick jag ju höra riktiga glädjenyheter: en bekant väntar barn. Mina båda äldre systrar har barn och visst har jag blivit otroligt glad när de berättat om sina graviditeter, men idag grät jag faktiskt då jag hörde nyheten - så glad blev jag! Egna barn är inte aktuellt för mig just nu, men jag misstänker att min praktik på rådgivningen lärt mig såpass mycket om graviditeten och barn att jag nu är inställd till dem på ett helt annat och bättre sätt. Men väntans tid är lång...



Ugaah, tuun hulluks tän lumen kanssa! Eikös kesä voisi jo pikkuhiljaa saapua? Hauskaahan tässä on se ettei lunta tänä talvena edes kovin pitkään vielä ole ollut - ja silti se jo ärsyttää!
Aamulla jäin tosiaan bussista jälkeen ja epäilen vahvasti sen olevan jonkin sortin kapinaa alkuviikon valitteluistani johtuen: mitäs menin manaamaan hidastelevia busseja? Onneksi en ole yhden bussilinjan varassa, joten pomppasin metroon ja ehdin sangen ajoissa kouluun. Hiphei, kerrankin näin.
Koulussa luennoitsija kertoi ergonomiasta ja antoi tehtäväksi kirjoittaa kriittisesti omasta näyttöpäätetyöskentelystä kotona. Onko sallittua vääristellä totuutta, jos tietää että totuus saattaisi aiheuttaa m.m. silmien pyörittelyä ja sydämen tykytyksiä lukijan kropassa? Voi maikka parka jos näkisi miten tälläkin hetkellä röhnötän lattialla läppäri edessäni matolla. No, pakkohan tätä asentoa on harjoittaa niin kauan kun kroppa sen vielä kestää - en varmana pysty tähän enää 20 vuoden päästä!
Iltapäivällä talsin 1½h kokouksen jälkeen kotiin 20cm lumihangessa ja murisin itsekseni ja manasin lunta. Oikeasti nautin raittiista ilmasta, mutten voinut kävellä leveä hymy naamallani kun kaikki muutkin olivat myrtsin näköisiä.
Ilta kuluikin sitten kahvia juoden, salilla käyden ja syöden. Yksi syy miksi jaksan niin aktiivisesti liikkua on todellakin se että voin syödä enemmän - minkäs ruoan rakastaja itselleen voi?
Ainiin. Sainhan tänään kuulla oikean jymyuutisen: tuttava on raskaana. Vaikka molemmat siskoni ovat olleet raskaana ja siitä ystävällisesti minua infonneet, itkin tänään ensimmäistä kertaa uutisen kuullessani. Omalla kohdallani lasten hankinta ei nyt ole tapetilla, mutta uskon että työharjoitteluni neuvolassa on jotenkin muuttanut asennoitumistani lapsia ja raskautta kohtaan. Mutta odottavan aika on pitkä..


kuvat weheartit

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kiitos kommentistasi <3
Tack för din kommentar <3