Almost VP

Jebajee, igen har man en arbetsdag bakom sig och en kvällstur väntar imorgon.

Förra natten sov jag dåligt - eller egentligen somnade jag dåligt, men sov bra. Jag hör till dem som är otroligt känslig precis då jag skall slumra in och reagerar t.ex. på minsta lilla ljud eller ljus. Likaså reagerar jag känsligt på sinnesstämningar och eftersom en minimal orkan härjade runt i mitt huvud förra natten låg jag vaken trots att klockan var 1 och jag ställt in väckarklockan på 05:43. Känner ni också igen dendär känslan som man drabbas av när man vet att man borde sova, men inte kan och ju mer man tänker på att somna desto piggare blir man? Ush så jobbigt, säger jag bara.

Arbetsdagen förlöpte ändå helt okej och jag led endast av sömnbristen då väckarklockan ringde. Och efter 8h på jobbet samlade jag verkliga hurtbullepoäng och joggade hem. Ah så njutningsfullt det kan vara att bara i sakta fart lunka hemåt och låta tankarna flöda och liksom tömma huvudet - samtidigt som man koncentrerar sig på att inte halka förstås!

Jacka Schöffel, leggings Nike, pannband Peak Performance, reflexväst Asics

Och det är väl nämnvärt att jag för första gången i mitt liv idag joggade med väska på ryggen och det gick ju hur bra som helst! I ryggsäcken hade jag självklart inget tungt och med bra spännremmar kände jag knappt av den - det är altså inte omöjligt att jag gör om dethär någon gång!

Ah, taas on yksi työntäyteinen päivä pulkassa.
Kuulun niihin ihmisiin joka on hyvin herkkä pienimmillekkin ärsykkeille, m.m. valolle ja äänille, nukahtaessani. Viime yönä sain taas kokea miten herkkä-nukahtaja olen (itse nukkuminen on harvoin ongelma, mutta se vaikein vaihe on juuri aloittaminen..) ja miten tunnetilatkin voivat valvottaa minua. On tavattoman ärsyttävää kun jää siihen noidankehään jossa tuijotat kelloa ja hoet mielessäsi "nukahda, nukahda" ja minuutti minuutilta muutut vain pirteämmäksi.
Tämän aamun herätys ei siis mennyt ihan nappiin kun eilen vielä klo 1 kyttäilin kelloa. Onneksi väsymys ei juuri ole painanut päälle ja töissä jaksoin ihan normisti. Ja hölkkäsinhän minä hiljakseen kotiinkin 8h työpäivän päätteeksi ja voi juku kuinka nautin: rauhallinen tahti ja raitis ilma jotenkin tyhjentävät pään kaikesta ylimääräisestä mitä siihen on päivän aikana varastoinut - tulee jotenkin vapautunut tunne. Tänään juoksin sitä paitsi ensimmäistä kertaa elämässäni reppu selässä ja voin vain kehua: reppu oli sopivan kevyt ja kiitos hyvien kiristysremmin hädin tuskin tunsin koko hyypiötä selässäni. Saatan siis tehdä näin toistekin!