Daydreaming about bling-bling

Då det är helg brukar vi ta det ganska lugnt på jobbet och inte stressa i onödan. Det betyder inte att vi inte skulle vårda patienterna enligt deras behov, men takten hålls lugnare än under vardagarna t.ex. genom att patienterna inte duschas (vilket btw är en jäkla rumba; bråttom, svett och spring).

Igår var det åter helgdag och vi, en hög kära sköterskor (dock inte kära i varandra!), skötte vårt arbete och ägnade sedan eftermiddags-pausen åt till att diskutera och titta på ringar. En av oss är gift, medan vi två andra inte är det och ojojoj ett så gott skratt åtminstone jag fick då vi bläddrade runt bland alla miljoner ringar - det finns ju oändligt många olika! Färg, form, antal stenar, pris.. Hur i hela fridens namn är det ens möjligt att hitta den mest perfekta  för just en själv när utbudet är så enormt? Åtminstone tycker jag att man skall välja noggrant, eftersom man sedan (förhoppningsvis) skall bära ringen resten av sitt liv.
Här vill jag poängtera att en av oss är gift och har altså redan en ring, medan äktenskap ännu inte är aktuellt för oss andra. Vi tittade altså på ringar enbart för nöjes skull!

En såhär lazy lördagsmorgon som idag passade jag därför på att kolla in några tillverkares utbud. Priserna är skyhöga, men i och med att jag ännu inte skall ha en ring på riktigt tyckte jag att det var roligt att bara välja de finaste och inte bry sig om någon budget!

Flera stenar på rad ser fint ut och beroende på stenarna är dessa modeller ofta litet billigare.

Att bara ha en sten tycker jag också ser otroligt fint ut, men hur funkar det med att ha en sten som "står ut" då man i ett land som kallt som Finland tvingas ha vantar på sig?

bilderna lånade fån Kalevalakoru och Sandbergs

Pyhäpäivinä meillä on töissä ollut tapana ottaa rennommin, eli ei olla stressailtu turhia. Potilaat hoidetaan aina hyvin, siitä ei ole epäilystäkään, mutta tahti pidetään rauhallisempana esim. jättämällä kylvettämiset juoksemisineen arkipäiviin, jolloin myös henkilökuntaa on enemmän.

Eilisen ollessa pyhäpäivä vietimme iltapäivän hiljaisen hetken työkaverien kanssa katsellen sormuksia - ihan vaan huvin vuoksi: yksi meistä on jo naimisissa ja meille muille ei avioliitto vielä ole ajankohtainen. Eli ihan puhtaasti unelmoiden selailimme eri sormusvalmistajien valikoimaa läpi ja ihmettelimme sitä variaation määrää.. Ihmettelen kovasti itse miten sitä koskaan voi löytää "sen täydellisen" sormuksen tuosta valtavasta sormusten valtamerestä? Itse ajattelen nimittäin niin että sormuksen pitäisi olla niin mieluinen että sitä jaksaa sitten katsella loppuelämänsä (toivottavasti).