fredag 6 januari 2012

Growing up with pancakes

Äntligen börjar mitt jullov! Eller kan man ens mer kalla det jullov när julen redan är förbi? However hade jag  sista arbetsdagen idag i form av morgontur 7-15 och skall nu njuta för fullt av de några dagar som återstår innan skolan åter börjar.

Och på tal om skolan: ju mer mänskor frågar av mig om när jag skall utexamineras och vad jag sedan skall göra, desto mer ångestfylld blir jag: jag vet ju inte! Har under X antal arbetsturer suttit och skrattat med min kusin A om hur jag skall förvandlas till Peter Pan, flytta till Dubai och bli rik och aldrig bli vuxen. Nej, nej och nej. Mamma diagnostiserade min ångest som "rädsla för att ta ansvar" (tack mamma för det..), men det ligger nog en sanning i det: jag skulle helt enkelt inte ännu vilja ta ett så stort ansvar som att hålla egen mottagning då ingen "checkar" mig och eventuellt kan korrigera fel som jag möjligen (ni vet, ung, dum och erfaren som man är..) gör. Dessutom har jag fortfarande vissa drömmar, vilka jag fortfarande inte har förverkligat, kvar från en tid då jag var yngre. Jag tycker det vore bättre att förverkliga dem nu när jag ännu är under 25 år gammal än då jag närmar mig 30. En del drömmar kanske inte går att förverkliga sen mer och fy farao så det skulle harma efteråt om jag inte ens försökt få dem avklarade..


Stora frågor, inga svar. Ändå passade jag på att jogga hem från jobbet (ca 25 minuter lugn takt) och hemma möttes jag av en härlig syn: mammas hemgjorda kållåda och pannkaka till efterrätt. Efter 8h på jobbet (där enda stress-höjande momentet för mig var att klä på stödstrumpor åt två tanter), joggingturen och en sval dusch var det SÅ skönt att bara få värma maten i mikron, äta i all sköns ro ensam och sedan tillsammans med föräldrarna avverka en ½ ugnsplåt pannkaka med vaniljglass och sylt. I like! Här misstänker jag att en delorsak till min rädsla "att bli vuxen" ligger: jag behandlas som minstingen i familjen (logiskt eftersom jag är yngst i syskonskaran), sitter gärna hemma och låter föräldrarna pyssla om mig och gör det jag själv vill: joggar, äter, dricker kaffe, surfar på webben och shoppar - åtar mig liksom den angivna rollen. Kanske jag borde leta reda på litteratur om hur rollfördelningen i syskonskaran styr individens karaktärsutveckling? Jag tror nämligen starkt på att din "roll" i familjen eller syskonskaran påverkar hur din personlighet utvecklas - helt omedvetet.

Jihuu! Vihdoinkin alkoi joululoma mullakin - tai voiko sitä edes joululomaksi kutsua kun joulu jo meni? However nautin nyt näistä työvapaista päivistä ennenkuin suuntaan peffani takaisin koulupenkille. Koulusta puheen ollen: mitä enemmän ihmiset kyselee valmistumisestani ja tulevaisuuden suunnitelmistani, sitä enemmän ahdistun: enhän minä tiedä! Serkkuni A:n kanssa ollaan parin työvuoron ajan kikateltu ajatukselle että muutun Peter Paniksi, muutan Dubaihin ja alan rikkaaksi enkä koskaan kasva aikuiseksi. Äitini tokaisi minulla olevan "vastuunottamisen pelko", mikä valitettavasti pitää paikkansa: en vielä haluaisi olla yksin vastuussa tekemisistäni, tietoinen siitä ettei kukaan ole back-up:ina ja korjaamassa virheitä joita nuorelle höslärille enemmän ja vähemmän sattuisi. Lisäksi mulla on edelleen toteuttamattomia unelmia, jotka kummittelevat nuoremmilta ajoilta, ja joita haluaisin vielä toteuttaa - kaikkia en välttämättä voi säästää 30 ikään ja voi että miten harmittaisi jos sen edes yrittäisi niitä toteuttaa!
Oli miten oli, hölkkäsin tänään rauhaisaa tahtia kotiin töistä ja pääsin suoraan mahtavaan illallispöytään: äitin tekemää kaalilaatikkoa ja pannaria. Sopivan viileä lenkkikeli, viileä suihku ja eikun ruoka-annos lämpiämään. Jälkkäriksi tuhottiin sitten vanhempien kanssa ½ uunipellillinen pannaria vaniljajätskillä ja hillolla höystettynä. Nam!
Tässä saattaakin piillä yksi syy siihen etten halua kasvaa aikuiseksi: olen mielelläni vanhempien hemmoteltavana kotona ja teen mitä lystään ja minua kohdellaan välillä kuin pientä kakaraa (loogista - olenhan lapsista nuorin). Uskon että se "rooli" mikä ihmisellä on perheessä tai sisarkatraassa määrittää pitkälti myös kehityksen kulun. Pitäisiköhän etsiä käsiini kirjallisuutta joka tukee teoriaani?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kiitos kommentistasi <3
Tack för din kommentar <3