Harmony

Oj så glad och nöjd jag känner mig: denhär tisdagen har jag åstadkommit massor!

Min 6 veckor långa praktik på rådgivningen tog (äntligen) slut idag. Jag trivdes bra och lärde mig mycket (mer än jag tänkt mig..) nytt, men att svansa efter någon i 6 långa veckor och jobba i medeltal 7h per dag utan lön eller matpeng började nog nu mot slutet smaka trä. Blä. Min handledare var dessutom söt och snäll och lät mig sluta tidigare "sista dagen till ära", så jag fick relaxa en stund hemma och bara njuta av att sitta på soffan och studera huset mittemot innan det var dags att släpa sig mot gymmet.
Av någon oklar orsak har jag inte gått på ett enda gympass på två veckor, utan har valt att gå på gym och jogga i stället. En del-orsak är nog att jag helt enkelt upplevt det stressigt att anpassa min tidtabell till gymtimmarnas, speciellt efter de dagarna då vi haft m-m-m-massor patienter och tajt tidtabell och jag, i alla fall med liten överdrift i rösten, släpat mig hem med mina sista krafter. Jag behöver få sitta en stund stilla, helst med en kopp kaffe i handen, iklädd mysbyxor då jag kommer hem från jobbet och att ens tänka på att snart igen tvingas stiga upp, klä om sig och fara har liksom inte riktigt lockat.
Men ja, tillbaks till ämnet: idag gick jag äntligen på ett pass, nämligen CorePulse. Mina förväntningar var inte höga, eftersom programmet enligt mig var ganska lätt (tyvärr). Ghah, snacka om att få äta upp sina ord efter dagens pass: programmet hade bytits ut mot ett nytt och innehöll otaligt många hopp på och ner från Core-brädet samt gång/joggande (man väljer själv vilketdera man gör - gissa bara vad jag valde?) på den. Svetten droppade av mig och jag njöt i kubik av att få känna musklerna arbeta och kämpa.

bilden från google

Kanske det gjorde gott att ha en paus och litet variation i träningen?

Efter gymmet tog jag metron till centrum och satte mig tillsammans med ett tjugotal andra generösa personer utanför FRK:s Blodtjänst i Sanomahuset (klik klik!) för att donera blod. Dryga 45 minuter efter att ha anlänt ropades mitt könummer upp och jag fick lägga mig på britsen och börja träningspass nummer två. Det är kanske värt att nämna att mina blodådror liksom försvinner då en nål plockas fram och jag får verkligen pumpa med både biceps och fötter (för att pumpa blodet effektivare genom hela kroppen) för att hinna fylla blodpåsen á 450 ml på 12 minuter.

Ja, jag har mycket att vara nöjd över. Imorgon har jag jullov och på torsdagen skall jag åter inleda min karriär på sjukhusavdelning och där skall jag sedan jobba hela jullovet.

Ah, olenpas tyytyväinen itseeni! Tänään loppui viimeinkin 6 viikkoa pitkä harjoittelujaksoni neuvolassa, ja vaikka olenkin oppinut paljon uutta (enemmän kuin olisin kuvitellutkaan..) niin on se kuusi viikkoa kyllä pitkä aika juosta jonkun perässä n 7h/pvä palkatta ja lounastuetta. Sori vaan, itsekeskeinen kun olen niin olisin mieluusti jäänyt aika monena aamuna peiton alle ja jättänyt työpäivän väliin. Ohjaajani ilmoitti kuitenkin tänään jo puoliltapäivin että voisin lähteä "viimeisen päivän kunniaksi" ja voi kuinka nautinkaan sitten kotona kun sain hetken vain istua ja olla. Iltapäivällä suuntasin sitten askeleeni kohti salia. Olen nyt jostain kumman syystä pitänyt pari viikkoa breikkiä ohjatuista ryhmäliikuntatunneista ja käynyt pelkästään salilla ja lenkillä. Yksi syy on kyllä ehdottomasti se etten ole jaksanut sovittaa aikataulujani tuntien aikatauluun, koska mun henkisen hyvinvointini vuoksi mun on vaan pakko saada istua hetki kotona verkkareissa kahvikuppi kourassa töistä tultuani, enkä todellakaan pysty jaksa silloin edes ajatella että kohta pitäisi taas kiitää..
No tänään hilasin siis ahterini CorePulseen ja voi morjens: ohjelma olikin vaihtunut (edellinen oli mielestäni liian kevyt ja helppo) ja ah sitä nautinnon määrää kun tunsin miten lihakseni tekivät töitä ja hiki virtasi!
Tyytyväisenä metroilin tunnin jälkeen vielä SPR:n Veripalveluun Sanomatalolle ja jonottelin n 45 minuuttia vuoroani. Kun vuoronumeroani vihdoin kuikuiltiin aloitin päivän toisen treenin: mun verisuonet ikään kuin piiloutuu neulan nähdessään ja saan ihan oikeasti pumppailla minkä kerkeän niin hauis- kuin jalkalihaksilla (kuljettaakseni verta nopeammin) jotta saan täytettyä veripussin maksimiajassa.
Nyt on hyvä mieli: huomenna on vapaapäivä ja ylihuomenna sitten osastolle töihin, jossa aionkin sitten viettää loput joululomastani.